Fru talman! Min fråga ansluter till Kristina
Svenssons, fast jag är kanske mer oroad än vad hon
lät när det gäller Budapestmötets resultat. Det gäller
naturligtvis det som handlar om f.d. Jugoslavien,
Bosnienfrågan.
Som jag ser det är detta inte bara ett misslyckande
på en punkt utan något som skulle kunna beskrivas
som något av en kollaps för ESK som trovärdigt
forum för att hantera allvarliga kriser i Europa. Det vi
har att göra med är faktiskt en situation där ESK har
misslyckats med att anta ett uttalande om en situation
som till sitt ursprung ändå är ett angrepp, om än via
ombud, mot en av ESK:s egna medlemsstater och en
medlemsstat i FN.
Detta är oerhört riskabelt inför framtiden. Man
kan ju tänka sig hot mot de baltiska staterna eller mot
andra nya och svaga stater i Europa, där samma totala
handlingsförlamning skulle kunna utbryta.
Frågan om ESK:s beslutsformer har statsministern
redan berört. Men jag vill ändå formulera en fråga:
Vilka slutsatser drar statsministern om möjligheten att
använda ESK för att avvärja eventuella hot mot andra
små stater och folkgrupper i Europa, om ESK:s
beslutsordning misslyckas?