Fru talman! Sverige fortsätter sitt aktiva
internationella engagemang. Jag deltog i förra veckan
i två möten som utgör viktiga delar av detta
engagemang. Det ena var Europeiska
säkerhetskonferensens toppmöte i Budapest. Det
andra var Europeiska rådets möte i Essen.
ESK:s toppmöte i Budapest pekade tydligt på
organisationens fortsatt stora betydelse som forum för
en gemensam säkerhetspolitisk diskussion där alla
Europas stater deltar med var sin röst. Ingen annan
organisation än ESK har samma uppslutning och
möjlighet att ta upp ett lika brett spektrum av
säkerhetspolitiskt relaterade frågor. Små och
medelstora stater ges genom krav på konsensus
betydande möjligheter att utöva inflytande.
Toppmötet fäste uppmärksamhet på vikten av att
ESK fortsätter att utvecklas också på andra områden
än de klassiskt säkerhetspolitiska. Arbetet med att
utveckla de ekonomiska och sociala dimensionerna
kommer att fortsätta.
Genom toppmötets beslut har ESK givits nya mer
operativa instrument. Det främsta exemplet på detta
är det principiella ställningstagandet att sända en
fredsbevarande ESK-styrka till Nagorno-Karabach,
om framsteg görs i den politiska processen. Detta
beslut ger ESK nya möjligheter att påskynda en stabil
lösning av konflikten. Dessutom kan den få
prejudicerande betydelse för den framtida europeiska
säkerhetspolitiska strukturen.
Avsaknaden av ett politiskt uttalande om
situationen i det f.d. Jugoslavien måste givetvis ses
som ett misslyckande för ESK. Men man får inte
bortse ifrån att denna konflikt innehåller sällsynt svåra
motsättningar.
ESK har aldrig varit kallat att spela någon
huvudroll vid befattningen med denna konflikt. Det
har heller aldrig givits resurser för att kunna göra
detta. I stället kan den stundtals franka diskussionen i
Bosnienfrågan vid mötet ses som ett uttryck för
ESK:s värde som forum för gemensam diskussion.
Då det gäller ESK vill jag framhålla att
konferensen fr.o.m. nu får fastare struktur i och med
att den omvandlas från en konferens till en
organisation. Det nya namnet blir Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa.
Fru talman! För Sverige var förra veckans EU-
toppmöte i Essen historiskt. För första gången kunde
en svensk statsminister delta på likvärdig basis i ett
möte mellan stats- och regeringscheferna i Europeiska
unionen. Mötet utgjorde avslutningen på det tyska
ordförandeskapet, och dessutom avslutningen på
kommissionspresident Jaques Delors avgörande
insatser för EU.
Diskussionen fördes i en mycket positiv och
framåtsyftande anda. Jag måste medge att
öppenheten, direktheten och konkretionen positivt
överraskade mig. Den slutkommuniké som blev
resultatet av mötet återspeglade i många stycken de
uppfattningar och värderingar som den svenska
regeringen står för.
Vi som tillhör den nya skaran medlemmar
välkomnades av det tyska ordförandeskapet.
Förbundskansler Kohl beklagade att vi inte får
sällskap av Norge, men han markerade samtidigt att
vårt västra grannland på intet sätt skall ställas utanför
det europeiska samarbetet. Danmark, Finland och
Sverige har här en viktig uppgift att bevaka även
norska intressen.
Jag avser att också verka för en utveckling av det
nordiska samarbetet. Detta står inte i motsättning till
vårt arbete i EU.
Europeiska rådet var klar i sin uppfattning att alla
hinder för en ratificering i samtliga medlemsländer
måste undanröjas för att medlemskap för Finland,
Sverige och Österrike skall kunna gälla fr.o.m. den 1
januari 1995.
Kampen mot arbetslösheten lyftes fram som en
överordnad uppgift för EU på det ekonomiska
området. Jag anser att detta var en historisk händelse.
Nu har Europeiska rådet verkligen placerat
sysselsättningsfrågan högst upp på den politiska
dagordningen.
Av stor betydelse för Sverige är att man enades
om en strategi för att föra de associerade länderna i
Centraleuropa närmare EU, detta för att förbereda
dem för ett framtida medlemskap. Denna strategi
innehåller omfattande handelsliberaliseringar,
finansiellt bistånd, en omfattande politisk dialog och
en översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken
inom EU.
Det var mycket betydelsefullt att rådet efter
förslag från bl.a. Sverige bekräftade att de baltiska
staterna kommer att ingå i Central- och
Östeuropastrategin och att förhandlingar om
Europaavtal för dessa länder skall avslutas under det
franska ordförandeskapet, dvs. under våren 1995.
I en inre marknad med fri rörlighet över gränserna
är det nödvändigt att ha redskap för att effektivt kunna
bekämpa narkotikahandel och organiserad
brottslighet. Efter en tid av resultatlösa diskussioner
nåddes nu betydande framsteg på mötet. Man enades
om att avsluta arbetet med Europapol-konventionen
senast till nästa möte med Europeiska rådet i Cannes i
slutet av juni 1995.
Fru talman! Jag vill gärna utveckla några av
toppmötets främsta områden.
Sysselsättningsfrågan står alltså högst på EU:s
dagordning. Detta markeras bl.a. genom att social-
och finansministrarna årligen skall rapportera till
Europeiska rådet om framsteg på detta område.
Två områden var föremål för specialanalys. Dels
skall man visa hur skatte- och ersättningssystem
påverkar benägenheten att ta ett arbete, dels kommer
sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljö att bli
föremål för särskild uppmärksamhet och
undersökning. Sistnämnda punkt har drivits starkt av
Danmark, och den fick svenskt stöd under mötet.
Jag vill också nämna att Sverige fortsättningsvis
kommer att driva krav på att sysselsättningsmålen
skall vara lika ambitiösa som målen för finansiell
stabilitet. Mötet förde denna fråga en bra bit framåt,
men fortfarande återstår arbete att göra.
Ett kraftfullt stöd markerades för den aktiva
arbetsmarknadspolitiken.
Då det gäller vitboken uttalade Europeiska rådet
stöd för det fempunktsprogram som Delors
presenterade. Detta innehåller bl.a. förslag om att
stärka människors möjligheter att få jobb genom
bättre utbildning, en aktiv arbetsmarknadspolitik samt
särskilda åtgärder för ungdomar och
långtidsarbetslösa. Det betonades att aktiva åtgärder
måste ersätta utbetalning av kontant
arbetslöshetsersättning.
Sverige drev och fick igenom ett uttalande om
vikten av att ta hänsyn till jämställdheten vid
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta var en viktig
markering.
Toppmötet ställde sig bakom den s.k.
Christophersengruppens huvudförslag om
transeuropeiska nätverk. Detta innebär en tydlig
prioritering av 14 projekt som syftar till att få i gång
hjulen på allvar i Europa. Det rör sig framför allt om
byggandet av vägar och järnvägar, men även en
utbyggnad av informationsnätverken i Europa.
Finansiering kommer att sökas från både privata och
offentliga källor. Detta anser jag inte vara något större
problem. Projekten är av karaktären att de bör kunna
locka kapital.
Konkurrenskraften mot övriga världen lyftes fram.
Under den närmaste tiden avser därför kommissionen
att tillsätta en högnivågrupp som får i uppgift att se
över detta område.
Öppenheten har blivit bättre inom EU. Mycket
återstår självfallet att göra.
Ekonomiska rådet visar att man nu vill gå vidare. De
nya medlemsländerna skulle i detta fall kunna ge
vägledning och stöd, ansåg man. Sverige avser att
vara pådrivande i denna fråga.
Den vidare utrikespolitiska diskussionen
domineras av läget i f.d. Jugoslavien. Ett särskilt
uttalande antogs. Av särskild betydelse för Sverige
som truppindragarland är att där slås fast att Unprofor
fortsatt har en viktig humanitär uppgift att fylla och
att ett tillbakadragande för närvarande inte är aktuellt.
Detta var ståndpunkter som vi från svensk sida förde
fram i diskussionerna.
Medelhavet och samarbete med länderna kring
detta är för många länder i södra Europa vad
Östersjösamarbetet är för oss i Sverige. Det måste
självklart finnas en geografisk balans i unionens
samarbete. Europeiska rådet beslutar att under 1995
hålla en Medelhavskonferens, som avses utmynna i
ett avtal om politiska och ekonomiska riktlinjer för
EU:s samarbete med Medelhavsländerna in på 2000-
talet.
Det bör också nämnas att EU förhandlar om olika
typer av handels- och samarbetsavtal med flera av
länderna kring Medelhavet, bl.a. Marocko, Egypten
och Israel.
I alla medlemsländer växer kritiken mot hur olika
bidrag används, hur uppföljningen och kontrollen
fungerar. Unionens medel måste användas effektivt
för att medborgarna fortsatt skall ha förtroende för
verksamheten. Åtgärder mot fusk och bedrägerier
diskuterades. Jag uttalade stöd för tankar och idéer om
bättre kontroll som bl.a. fördes fram av
Storbritannien. Resultatet blev att justitie- och
inrikesministrarna första halvåret 1995 skall utarbeta
en överenskommelse om åtgärder mot fusk och
bedrägerier.
Fru talman! Sammantaget var mitt första möte i
Europeiska rådet en positiv erfarenhet. Jag har stärkts
i min uppfattning att EU är en väl fungerande
gemenskap. I detta forum kommer Sverige att vara en
aktiv deltagare. Tack, fru talman!