Fru talman! Man bör ha klart för sig att ESK inte
har haft ett huvudansvar i den här konflikten. Att tro
att ESK plötsligt vid sitt möte i Budapest skulle klara
uppgiften, när inte Förenta Nationerna och inte heller
EU har klarat den, menar jag är att ställa orimliga
krav på ESK.
Inte heller har vi varit beredda att så här långt ge
ESK de resurser som ett handhavande av
Jugoslavienkrisen kräver. Jag medger att det är en
svaghet i nuvarande beslutsordning att det krävs
konsensus. Jag har därför valt att säga att ESK-
konferensen misslyckades när det gäller den delen.
Man klarade inte av att ens göra ett uttalande. Jag
tycker inte att det är ESK:s intresse att därmed
försöka undanskymma den delen. Ett misslyckande är
ett misslyckande, som det har sagts från denna
talarstol. Men jag är absolut inte enig om att man
därmed avskriver ESK som en långsiktig viktig kraft i
Europa. Det finns ett beslut som klart visar på en
annan utveckling, nämligen det principiella beslutet
om Nagorno-Karabach.
Nu hoppas jag att kunna se ESK i ett större
sammanhang, i en global satsning på Förenta
Nationerna där regionerna inom den ramen skall ta ett
ökat ansvar. Det ger en möjlighet för organisationen,
som nu kommer att få ett nytt namn, att spela en
viktig roll. Därför är jag ändå rätt så optimistisk inför
möjligheterna för denna organisation att kunna fylla
sin viktiga uppgift.