Fru talman! Jag önskar verkligen att vi kunde skynda mer långsamt. Jag har verkligen ingen önskan om att försvåra människors liv eller hota människors jobb bara för att jag tycker att det är så kul. Jag önskar att vi kunde lösa klimatproblemet genom att sitta och dricka te och att det sedan var bra. Men det funkar inte riktigt så. Det är ganska bråttom. Jag tycker att man hela tiden ser rapporter om att det nu är ännu värre än vad vi trodde tidigare och att vi nu måste reagera ännu fortare. Då finns det inte riktigt tid att säga att vi får göra det där någon annan gång eller att man får lösa det någon annanstans.
Vi i Sverige står för en betydligt större klimatpåverkan än det globala snittet. Den är betydligt större än vad som är långsiktigt hållbart. Då finns det ingen annan väg än att vi faktiskt minskar våra utsläpp.
Givetvis ska vi samarbeta internationellt och så långt som det är möjligt försöka få med andra länder på detta också. Men vi kan inte sätta oss i ett hörn och vänta på det och inte göra någonting här. Vi måste vara beredda att vidta åtgärder för att minska våra utsläpp också. Sedan ska man så klart försöka utforma detta på ett så smart sätt som möjligt så att man inte skrämmer i väg alla jobben och får utsläppen någon annanstans. Där har vi frågan om flyget och utsläppshandeln som ett paradexempel. Där säger vi att man ska beskatta flyget i stället för att ha utsläppshandel eftersom den riskerar att tränga undan industrin och öka utsläppen någon annanstans.
Vi kan ha andra åtgärder, till exempel kilometerskatten, som slår likadant för åkare oavsett varifrån de kommer. Därmed tränger man inte undan åkarna till något annat ställe eftersom transporterna ändå ska ske i Sverige.
Jag vill säga att vi försöker ta hänsyn till både klimatet och jobben. Inte minst ska man komma ihåg att det i fråga om klimatomställning också finns möjligheter för de nya entreprenörerna som ser lösningarna och som kommer med de klimatsmarta lösningarna. För att gynna dem måste vi faktiskt våga ha en skarp klimatpolitik.