Herr talman! Så kom den då till slut i går! Vi hade väntat länge, två och ett halvt år ungefär, på vad som skulle vara regeringens svar på en av vår tids mest akuta frågor. Och, ja, jag talar förstås om regeringens klimatproposition. Och, ja, jag vet att det egentligen inte är den vi ska tala om.
Men jag vill bara säga det till regeringspartiernas representanter, som är här nu i kväll, att om det skulle vara så att ni, när ni läser den här propositionen, känner hur det liksom börjar hetta lite grann i kinderna när ni ser hur mycket som behöver göras och hur lite som görs, då ska ni veta att vi från Miljöpartiet och oppositionen har varit väldigt förutseende. Vi har en hel radda med bra förslag i det här betänkandet som ni kan rösta på redan i morgon, vill jag tro.
En av de saker som vi tjatat om en hel del är att vi ska ha en koldioxidskatt som når klimatmålet och att vi ska ha ett system för att se till att så också sker. Här kan man notera en viss framgång i den här klimatpropositionen, nämligen att ni ändå är med på principen att man ska kunna använda koldioxidskatten för att nå klimatmålen. Sedan behöver vi fortfarande några steg till, till exempel att målen ska vara tillräckliga för att vi ska kunna klara vårt klimat och att de här skatteförändringarna ska kunna ske nu och inte först efter nästa val. Men jag menar: Bara att vi är med på principerna är en väldigt god början.
Jag tror inte att ni ska behöva vara så himla rädda och säga att det är bäst att vi väntar med alla skatteförändringar till nästa val, för jag tror att det är många människor som är väldigt oroade för klimatförändringarna och vill ha svar på hur vi ska klara dem. Och jag tror att åtminstone Anders Borg, som har pluggat nationalekonomi, vet att koldioxidskatten är ett kostnadseffektivt och kraftfullt styrmedel och att det inte blir bättre av att försöka stoppa undan det kostnadseffektiva styrmedlet och tro att det går att göra billigare på något annat sätt.
Sedan måste man så klart kunna ta andra hänsyn också. Vi måste kunna ha andra åtgärder som ser till att ge människor förutsättningar för att gå över till mer klimatsmarta alternativ när vi höjer koldioxidskatten. Vi måste också ha vissa komplement, till exempel kilometerskatten, helt enkelt för att om vi bara höjer koldioxidskatten på diesel får vi eventuellt problem med ekonomitankningen, det vill säga att långtradare som tankas utomlands där det är billigare kommer in och körs här, och vi får inte den effekt vi skulle vilja få. Men har vi däremot en kilometerskatt som är lika för alla spelar det ingen roll var man tankar, utan vi får en minskning av lastbilstrafiken.
"Lika för alla" är väl förresten en sanning med modifikation. Vi vet att skogsnäringen har lite speciella förutsättningar, till exempel det faktum att skogen tenderar att stå just långt ut i skogen där det inte går så mycket järnvägar. Därför är det kanske rimligt att det finns någon form av regional differentiering. Men det ska ju inte vara ett hinder för att över huvud taget ha en sådan här kilometerskatt, som vi verkligen behöver. Nu ser vi tyvärr hur regeringen tvärtom försöker motverka en sådan uppgörelse i EU, och det är inget annat än en skandal, om ni frågar mig. Men det gör ni kanske inte.
Nåväl! Jag yrkar bifall till reservation nr 6 innan jag glömmer bort det.
Sedan har vi flyget, som är ett annat sådant där sorgebarn som liksom lastbilstrafiken ökar. En anledning till att flyget kan öka så ohejdat är att det i dag är helt skattegynnat - att man inte behöver betala energiskatt eller koldioxidskatt. Det är en krånglig organisation som heter ICAO som delvis är boven i dramat där, men jag tycker inte att vi ska hänga läpp för det utan helt enkelt försöka påverka ICAO att det ska vara möjligt att ha en koldioxidbeskattning av flyget. Och i väntan på det kan vi åtminstone införa det nationellt och bilateralt tillsammans med andra likasinnade länder.
Nu säger ni från alliansen att det inte behövs eftersom vi ska införliva flyget i utsläppshandeln. Problemet är att det är en ganska tam åtgärd eftersom flyget då ska konkurrera i samma bubbla som industrin trots att de har helt olika köpkraft, helt olika förutsättningar.
För att få ordning på ökningen av flyget skulle man behöva ganska kraftiga prisförändringar. Däremot kan inte industrin, som ska möta konkurrensen från andra industrier utanför EU, bära fullt så höga kostnadsökningar utan att riskera att flytta utomlands. Om vi har otur kan vi få en situation där flyget fortsätter att öka ohejdat och tränger ut industrin. Då får vi i stället en ökning av utsläppen utanför EU.
Dessutom ska man inte glömma att i förslaget till handel med utsläppsrätter för flyget tar man bara hänsyn till flygets koldioxidutsläpp trots att flygets klimatpåverkan är mycket mer än det. Det handlar om utsläpp av vattenånga och kväveoxider på hög höjd, vilket gör att den totala klimateffekten blir åtminstone dubbelt så stor. Om flyget då fortsätter att öka och tränger ut industrin kan vi hamna i en situation där utsläppen ökar både i och utanför EU. Därför tycker jag att vi borde fundera på om inte en beskattning av flyget vore en idé.
En annan sak som ökar är köttkonsumtionen, eller konsumtionen av animalier generellt - kött, ägg och mjölk. Det är oroande. FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, har slagit fast att animaliesektorn, eller vad de kallar den - det är inte helt lätt att översätta - står för 18 procent av vår klimatpåverkan. Det är ganska mycket. Trots det omfattas endast en mycket liten del av den av de klimatstyrmedel vi har. I viss mån kan man använda styrmedel i produktionen, men jag tror att vi också måste vara beredda att använda styrmedel för att minska konsumtionen av kött och andra animalier. Att veta exakt hur ett sådant styrmedel skulle kunna utformas kräver lite fingertoppskänsla, för det gäller att också ta hänsyn till andra viktiga aspekter, såsom djurskydd och biologisk mångfald. Denna klimatpåverkan på 18 procent är dock alldeles för stor för att vi ska kunna blunda för den.
Sedan har vi också en hel del andra förslag. Det handlar om torv, fordonsskatt för bussar, fartygsbränsle i fiskefartyg och så vidare. Det är lätt att man förlorar sig i detaljerna, men om vi ändå försöker hålla blicken klar och se att vi behöver en koldioxidskatt som verkligen styr mot klimatmålen, att vi behöver åtgärder som minskar ökningen av lastbilstrafiken, flyget och köttet, då tror jag att vi kommit en bra bit på väg.
Nu kanske ni trodde att jag var färdig med mitt anförande, men så är det inte. Detta betänkande handlar nämligen också om alkoholskatter och alkoholinförsel. Det är framför allt två bekymmer som jag skulle vilja lyfta upp. Det ena handlar om alkoläsken, en söt cider som genom sin design, smaksättning, flaskans utformning och färgsättningen är gjord för att tilltala ungdomar, framför allt unga tjejer, som inte borde dricka alkohol alls.
När CAN gör undersökningar av drogvanor bland ungdomar - jag tror att de undersöker årskurs 9 och årskurs 2 på gymnasiet - ser man att alkoläsken är den största alkoholsorten bland unga flickor. 82 procent av tjejerna i årskurs 2 i gymnasiet har druckit alkoläsk. Det är något som vi verkligen borde göra någonting åt. Man har sett detta även i andra delar av Europa, till exempel Tyskland. Där har man en särskild skatt på alkoläsk just för att dämpa konsumtionen, vilket också har skett. En sådan borde vi ha även i Sverige.
Det har varit mycket tjat om definitionsproblem i den här frågan, men om man ser sig om i Europa har man uppenbarligen lyckats lösa det. Jag är övertygad om att vi kan göra det också i Sverige.
Låt mig slutligen säga några ord om den illegala införseln av alkohol, som är ett bekymmer bland annat för ungdomar. Jag är varm anhängare av den svenska solidariska restriktiva alkoholpolitiken, där alkoholskatter är en viktig del, och jag är övertygad om att sänkt alkoholskatt inte hjälper dessa ungdomar ett dugg. Anledningen till att ungdomar köper illegal sprit är inte i första hand att den är billigare utan att den är mer tillgänglig. Det är dock en sanning med modifikation. Det är inte så att annan sprit är helt otillgänglig, men i första hand är det ändå en tillgänglighetsfråga, skulle jag vilja påstå. Att man skulle hjälpa dessa människor genom en alkoholskattesänkning tror jag inte på. Det vi behöver göra är att strypa införseln och återgå till de gamla införselkvoter som gällde före EU-inträdet.
Jag tycker, precis som alla ni andra, att vi ska göra allt vad vi kan och jobba i EU för att gemensamt få en sänkning av införselkvoterna, men jag är inte beredd att vänta på det. Tro det eller ej, men EU har faktiskt en del vackra folkhälsoparagrafer. Vi skulle kunna använda oss av dem och sänka våra kvoter ensidigt. Om någon sedan börjar klaga och muttra och går till EG-domstolen - vilket troligtvis kommer att hända - kan vi få detta prövat gentemot folkhälsoparagraferna och se om de fina orden är någonting värda. Innan vi har gjort det tänker inte jag lägga mig platt. Däremot tänker jag sluta prata nu.