Herr talman! Tack för frågan, Håkan! Denna omfamning kom lite plötsligt, men den är icke desto mindre välkommen.
Först och främst är det alldeles korrekt, och, herr talman, jag tror också att det är viktigt, det som Håkan Svenneling just gjorde, nämligen att beskriva hela fallet. Det finns många enskildheter och delar som i sig och var och en för sig är allvarliga. De slutar nu med en rättegång som strax ska påbörjas mot Sveriges tidigare ambassadör i Peking.
Men allt har sitt ursprung i det faktum att en svensk medborgare - en person som har svenskt medborgarskap - kidnappas i Thailand och förs till ett annat land. Detta skedde för drygt fyra år sedan. Sedan har vi händelse efter händelse med många konstigheter.
Det finns också anledning att fundera igenom om vi har gjort rätt eller fel. Har det tagits felgrepp? Därför tycker jag att idén om en kommission är viktig och central.
Jag kan förstå Håkan Svennelings påpekande om att man också kan titta på fler svenska medborgare som har blivit infångade. Just det här fallet kanske sticker ut lite grann, för det är så exceptionellt att en svensk medborgare kidnappas i ett annat land och förs till Kina.
Men efter den här propån finns det anledning för oss att fundera på hur vi ska gå vidare och framför allt att med viss eftertänksamhet fundera igenom hur kommissionen ska se ut och gestalta sig och så vidare. Jag är också benägen att vara bekymrad över att tiden tyvärr är på vår sida. Det finns ingenting som i dag tyder på att det är någonting som kommer att underlättas för Gui Minhai.
Därför tycker jag att det som jag, till skillnad mot utrikesministern i den socialdemokratiska regeringen, gjorde nu är viktigt. Jag tror att vi måste nämna dem vid namn. Vi måste synliggöra för de här regimerna att vi talar om Dawit Isaak och Gui Minhai från riksdagens talarstol, för det handlar om våra medborgare.