Herr talman! Det är fantastiskt att få berätta vad feministisk utrikespolitik och feministisk handelspolitik är.
När jag som handelsminister började jobba med feministisk handelspolitik, vilket Anna Hallberg nu fortsätter med, frågade jag mig: Vad är feministisk handelspolitik? Kan man se att kvinnor och män behandlas olika? Ja, det finns könsnedbruten statistik som visar att till exempel export av en sidenblus är belagd med sex gånger så hög tull som en mansskjorta och att tullen på kvinnors sportkläder är 21 procent medan den för mäns sportkläder är 7 procent. Tullarna är alltså könsbaserade.
I ett handelsavtal är det ofta lätt att komma överens om nollavtal för varor, och inom varuhandeln finns främst män. Men kvinnorna finns mest inom tjänstehandeln, och där är det oerhört svårt att få till handelsavtal. Därför blir tillgången till marknaden inom tjänstehandeln en feministisk fråga. Marknadstillträde är en feministisk fråga. Det är handelspolitik.
Inom EU:s inre marknad är kvinnors företagande svårare för den fria rörligheten än mäns företagande.
På punkt efter punkt och på område efter område slår alltså den feministiska handelspolitiken igenom.
Vad gäller Iran har jag inga som helst problem med att säga att det inte är en demokrati. Kvinnor utsätts verkligen för förtryck där, vilket jag också har sagt. Icke desto mindre vore det bra om vi kunde sälja fler lastbilar till Iran.
(Applåder)