Herr talman! Låt mig först till Marianne Jönsson
säga och för andra bekräfta att innebörden av det
svar som jag lämnat är att magisterexamen skall ha
precis den höga nivå som vi alla avsåg när den
infördes för ett par år sedan. Det enda som denna
debatt egentligen handlar om är hur detta skall
klargöras för dem i andra länder som inte förstår
det svenska utbildningssystemet.
Min enkla slutsats är att varje lärosäte självt får ta
ansvaret för detta med beaktande av det språkbruk
och den uppfattningsförmåga som man har i det
land som studenten i fråga vänder sig till. I och med
att innebörden också mellan olika engelskspråkiga
länder varierar bör lärosätena ta hänsyn till vilken
inriktning studenten har för sin färd när den
engelska eller på annat språk angivna
examenstiteln skrivs ned.
Jag tror för min del att universitet och högskolor i
övrigt är väl kapabla att klara denna uppgift. I vissa
hänseenden har lärosätena allaredan en likartad
uppgift. Jag vet inte om fru Jönsson påminner sig
en debatt som vi fört om civilingenjörernas
examensbenämning, där man stundtals har hävdat
att civilingenjörer alltid skall kallas ''masters''.
Regering och riksdag har för sin del sagt att
lärosätena får avgöra själva på eget ansvar om just
deras civilingenjörsutbildning motsvarar de
kvalitativa krav som jag har angivit här.
Summan av kardemumman, herr talman, är alltså
att jag tror att lärosätena väl klarar denna uppgift
och därmed kan ta hänsyn till de mångfasetterade
mottagarkrav som studenten under alla
omständigheter har att möta.