Fru talman! Fanny Rizell har frågat mig vilka åt-
gärder regeringen avser vidta för att viseringskravet
inte skall kränka den mänskliga rättigheten att söka
asyl samt vilka åtgärder regeringen avser vidta för att
viseringskravet i Sverige och Europa skall användas
mer restriktivt och att visumkravet kan upphävas vid
väpnad yttre eller inre konflikt.
Inledningsvis vill jag klargöra att Sverige i likhet
med alla andra EU-länder har krav på visering för
medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ).
Detta krav kan inte någon medlemsstat frånsäga sig
med mindre än att EU:s ministerråd fattar ett sådant
beslut. Skälet till att EU-länderna har krav på visering
är att samtliga, i likhet med Sverige, har en reglerad
invandring som skulle utsättas för ett stort tryck om
krav på visering inte upprätthölls för länder som, av
olika skäl, många vill lämna. Att visering krävs som
ett stöd för upprätthållandet av en reglerad invandring
är viktigt inte minst för att undvika missbruk av asyl-
rätten och därmed, på sikt, riskera att undergräva
asylpolitiken.
Beslut om riktlinjer för viseringspolitiken fattas
av Invandrarverkets styrelse. Viseringspolitiken har
som mål att utgöra ett stöd för att upprätthålla den
reglerade invandringen och samtidigt skapa så stor
frihet som möjligt för rörelser över gränserna. Det
gäller i fråga om såväl släktkontakter som kommersi-
ella och kulturella förbindelser. Den generella praxis
som Invandrarverket tillämpar i viseringsärenden
visar att visering normalt beviljas för exempelvis
besök av föräldrar, barn och syskon. En viseringsan-
sökan skall dock inte bifallas om den sökande inte har
för avsikt att återvända hem när viseringen löper ut.
Invandrarverket skall således göra en bedömning av
om det finns en risk för att den sökande inte har för
avsikt att återvända till hemlandet.
Det kan med fog antas att konsekvenserna för
Sverige av en mot det övriga EU avvikande praxis för
enskilda länder på viseringsområdet skulle bli omfat-
tande.
Flyktingkrisen i Kosovo kräver andra åtgärder än
de som ryms inom ramen för viseringspolitiken. Sve-
rige har hörsammat FN:s flyktingkommissaries fram-
ställning om att ge en del av de flyktingar som uppe-
håller sig i Makedonien tillfälligt skydd utanför regi-
onen. Sverige har i detta sammanhang erbjudit sig ta
emot upp till 5 000 personer.
Invandrarverket har dessutom, som en reaktion på
den uppkomna situationen, placerat personal i Skopje
i Makedonien för att kunna hantera ansökningar om
familjeåterförening i Sverige ingivna av personer i
regionen. Även andra ambassader i regionen, Belgrad
undantaget av uppenbara skäl, hanterar dessa ärenden
varefter de kommer in.
Fanny Rizell låter förstå att människosmuggling
är ett resultat av EU- ländernas restriktiva viserings-
politik. Kampen mot olaglig invandring och männi-
skosmuggling förs bl.a. genom att verka för att det
skall finnas tillgång till en effektiv asylprocess så
nära ursprungslandet som möjligt. Detta arbete står
inte i någon motsatsställning till rätten att söka asyl.
Vad som nu är angeläget är att flyktingarna får skydd
och stöd i närområdet för att ett framtida återvändan-
de skall underlättas, så att de inte tvingas söka sig till
land efter land allt längre från sina hem.
Jag vill även redovisa vad Sverige i övrigt bidrar
med för att möta den nuvarande krisen i Kosovo och
regionen. Sverige tillhör de största bidragsgivarna till
FN:s flyktingkommissarie. Sveriges bidrag till
UNHCR för 1999 uppgår till 370 miljoner kronor,
varav 17 miljoner kronor har använts direkt till Ko-
sovokrisen. Regeringen beslutade den 22 april om ett
öronmärkt bidrag för Kosovo till Internationella rö-
dakorskommittén om minst 15 miljoner kronor.
Dessutom omfattar det föreslagna bidraget en reserv
på 20 miljoner kronor för oförutsedda händelser som
inte är intecknad. Regeringen fattade beslut den
13 april om att Räddningsverket skall stanna på plats,
med de lastbilar och den personal som transporterat
humanitär hjälp till Albanien, för att stå till Världs-
livsmedelsprogrammets (WFP) förfogande på plats,
under samordning av UNHCR under en månads tid.
Bidraget till WFP uppgår till 8 miljoner kronor.
Sammanfattningsvis har beslut redan fattats om hjäl-
pinsatser som omfattar drygt 51 miljoner kronor och
därutöver finns en reserv på 30 miljoner kronor för
oförutsedda händelser.
Som svar på Fanny Rizells direkta frågor vill jag
säga att det för närvarande inte är aktuellt att upphäva
kravet på visering för medborgare i Förbundsrepubli-
ken Jugoslavien. Den allmänna utformningen av
viseringspolitiken diskuteras fortlöpande inom EU
och Sverige deltar aktivt i den diskussionen.