Fru talman! I vår globaliserade tid då det lokala
samhället omformar sin världsbild genom att vidga
sina kunskaper om andra kulturer är den lokala kultu-
ridentiteten inte längre någon självklarhet. Den måste
därför aktivt värnas, tillgängliggöras och bevaras.
Tillgängliggörande och strävan att nå nya publik-
grupper har successivt minskat för de grupper som i
1974 års kulturpolitik benämndes eftersatta grupper.
Jag kan hålla med om att begreppet eftersatta grupper
inte är bra. Men när det togs bort och ersattes med en
mycket mer svepande formulering, att verka för allas
möjlighet, gick något centralt i kulturpolitiken förlo-
rat.
Även i de fyra målformuleringar som vi har i det
här betänkandet finns de luddiga formuleringarna. Vi
i Vänsterpartiet tycker att de är alltför allmänt hållna.
Vi saknar helt ett könsperspektiv likaväl som vi sak-
nar ett generations- och klassperspektiv. Det måste
givetvis vara en grundläggande målsättning att kvin-
nors såväl som mäns livssammanhang speglas och
bevaras i kulturarvet likaväl som ungas och gamlas,
fattigas och rikas. Även funktionshindrade måste
kunna såväl känna igen sig i som att ha tillgång till
detta vårt kulturarv.
Det lokala likaväl som det nationella kulturarvet
tillhör alla, inte enbart godsherrens eller fideikom-
missariens ättlingar utan också mjölkpigans, smedens
och den invandrade svenskens. Vi i Vänsterpartiet
tycker att detta borde ha klart framgått i målformule-
ringen. Vänsterpartiet har därför redogjort för det i ett
särskilt yttrande i betänkandet.
Vänsterpartiet anser att det är mycket viktigt att
skydda svenska kulturföremål så att de inte försvinner
ut ur landet. Vi motsätter oss därför utskottets förslag
att ändra lagstiftningen så, att det blir en ramlagstift-
ning i stället för som i dag en lagstiftning som regle-
rar vilka typer av föremål det gäller och under vilka
omständigheter som tillstånd måste sökas vid önskan
om att föra ut föremålen ur landet.
Kulturarvsutredningen föreslog också att man lik-
som i dag ska reglera det i lag. Men utskottet har valt
att föreslå en ramlagstiftning med motiveringen att
det går snabbt att ändra i en förordning om det be-
hövs. Vänsterpartiet anser att snabbhet och effektivi-
tet i statsförvaltningen alltid måste avvägas mot mål-
sättningen om rättssäkerhet och demokrati. Det ska
därför finnas synnerliga och starka skäl för att göra
avkall på kraven på rättssäkerhet och demokrati.
Vi anser inte att några sådana skäl föreligger när
det gäller att reglera vilka kulturföremål som ska
skyddas mot utförsel ur landet. Vänsterpartiet avstyr-
ker därför utskottets förslag. Jag yrkar därmed bifall
till reservation 5, vilket innebär att regeringen får
återkomma till riksdagen med förslag till ändring av
lagen om kulturminnen m.m. och att utförsel ska
regleras i lag.
När det gäller skyddet för kyrkstäder är vi i
Vänsterpartiet väldigt glada att en majoritet i utskottet
gör samma bedömning som Kulturarvsutredningen
gjorde, nämligen att skydd för kyrkstäder ska genom-
föras. Därmed yrkar jag avslag på reservation 10.