Fru talman! Det är mycket som har sagts här i
kväll, och det här ärendet innehåller många viktiga
frågor. Jag tänkte lyfta fram några av de frågor som
jag tycker är viktigast.
Först gäller det målen för kulturarvet. När det
gäller det mål som handlar om allas deltagande har
sagts att det finns en risk att vissa grupper kan hamna
vid sidan om. Det är naturligtvis väldigt viktigt att
man ser till att alla verkligen betyder alla.
Men jag tror också att det finns en risk med att
nämna de olika grupper man tänker på. Risken är
alltid att man glömmer någon grupp. Om man exem-
pelvis tar upp könsperspektiv, generation, klass och
funktionshinder kan man ju också tänka sig andra
saker, som sexuell läggning, etniskt ursprung och
religion. Man kan säkert fundera ut ytterligare kate-
gorier. Därför tror jag att det är bra att skriva "alla",
så kan man senare återkomma och verkligen an-
stränga sig för att lyfta fram så många grupper som
möjligt så att man inte glömmer bort någon.
Det mål som handlar om nationell och internatio-
nell solidaritet samt respekt för olika gruppers arv är
naturligtvis även väldigt positivt. Det är samma sak
här, att man givetvis måste se till att alla verkligen får
del av detta och att man inte glömmer någon grupp.
Risken med att specificera alltför mycket redan i
målet är att man missar poängen. Det kan komma
med senare.
Jag tycker också att det är väldigt positivt att man
utreder kulturhistoriskt intressant bebyggelse. I det
här sammanhanget skulle jag vilja ta upp kyrkstäder-
na. Vi har från Socialdemokraterna lagt en reserva-
tion, men jag kommer inte att yrka bifall till den. Vi
vill göra en markering. Vi tror att det är väldigt
olyckligt om man inför ett speciellt skydd för kyrk-
städerna, med tanke på att det är en utredning på gång
som handlar om kulturhistoriskt intressant bebyggel-
se. Den kommer att handla om just kyrkstäder och
även om prästgårdar. Om man inför det här skyddet
missar man alltså prästgårdar. Det kan säkert tänkas
att ytterligare saker kommer upp i den här utredning-
en, t.ex. missionshus. Jag tror att det är bättre att ta ett
helhetsgrepp på det här.
Dessutom rör det sig om ett fåtal kyrkstäder. Det
finns i dag bara en kyrkstad som inte har något skydd,
och den heter Fatmomakke. Den har inget skydd, men
det beror inte på att den inte kan skyddas. Det finns
regler, och genom kommunal plan och K-märkning
skulle man kunna skydda även denna. Självfallet vill
vi se utredningen an och vad den kommer fram till.
Jag skulle även vilja säga någonting om folkliga
kulturföremål, också kallade allmogeföremål. Jag
håller med om att det är väldigt viktigt att se till att de
här föremålen inte förs ut ur landet. De kan vara kul-
turhistoriskt intressanta och är en del av vårt kultur-
arv. Detta hänger naturligtvis samman med de EU-
regler som finns. Man strävar efter en samordning, så
att det inte ska bli alltför stora skillnader mellan fö-
remål som förs mellan EU-länder och från ett EU-
land till ett land utanför EU-området. Man ska inte
låta detta gå för långt, utan man måste verkligen se
till att allmogeföremålen skyddas. Man bör följa upp
hur dessa föremål kan skyddas.
Jag stannar där så länge. Det här är några av de
viktigaste punkterna.