Fru talman! Kommuners och länsstyrelsers kort-
siktiga tänkande hotar livskvalitet, i synnerhet i regi-
oner som betraktas som tillväxtregioner. Därför väl-
komnar Miljöpartiet moderniseringen av nu gällande
mål för verksamhet inom kulturmiljöområdet. Nu ska
frågor som resurshushållning, hållbarhet, bevarande,
delaktighet, solidaritet och respekt för allas kulturarv
integreras i det arbetet. Kulturarvet ska försvaras, och
det ska bevaras för framtiden. I god tid ska hot mot
kulturmiljön påtalas. Här krävs då samarbete mellan
olika samhällssektorer, såsom storstadspolitik, miljö-
politik, skogspolitik, transportpolitik, jordbrukspoli-
tik, arkitektur, form och design samt det kyrkliga
kulturarvet. Ja, det är den totala regionala utveckling-
en, tillväxt och sysselsättning.
Här i kammaren i dag ska vi slå fast att arbetet
med att utveckla det tvärsektoriella ansvaret för kul-
turmiljön ska fortsätta och fördjupas. Men nu vet vi
alla att samarbete över revirgränser alltid är svårt -
eller hur? Titta bara på oss i de olika utskotten här i
riksdagen! Det är så lätt att bli hemmablind och
gränsbevakande. Därför lär vi få återkomma många
gånger till hur fördjupningen lyckas. Dagens takt kan
inte vara normbildande, för den tycks snarast vara
obefintlig. En liten tidsplan hade kanske varit på sin
plats, men vi får, som sagt var, anledning att åter-
komma.
Jag utgår från att vi i framtiden slipper se en plan
från Luftfartsverket om exploatering av en grön kil av
riksintresse, utan att de med ett ord beskriver att om-
rådet är ett riksintresse, med begravningsplats från
stenåldern, att flyttfåglars sträck går just där eller att
det är regionens andra arbetsplats för verksamhet
baserad just på ren miljö och tystnad.
Det är Hall jag talar om, igen, här i kammaren.
Men exemplet är så flagrant.
För övrigt baserades hela deras beräkningsmodell
på felaktiga exploateringsförutsättningar som helt
saknar stöd här i riksdagen, men det är en annan his-
toria. Nu gäller det Riksantikvarieämbetets ställning i
dessa sammanhang. De måste sätta i gång och använ-
da de tänder som riksdagen ger dem.
I nämnt fall finns en landshövding som med en
svepande gest till riksdagens ledamöter sade att det
bara handlade om att lösa in ett par hundra fastighe-
ter, så var saken biff. De skulle ju få marknadsmässi-
ga priser, så de var säkert nöjda. Inte ett ord sades om
kulturmiljö. Jag vill ha en ny landshövding i Stock-
holm. Kan vi inte votera om det här i kammaren? Nej,
det här är för allvarligt för att skämta om.
Som tur är finns det ett engagemang hos vanliga
medborgare i kulturmiljöfrågor och när det gäller
värnandet om vårt gemensamma kulturarv. Som det
står i propositionen och betänkandet kräver ett håll-
bart samhälle goda stimulerande miljöer och ett aktivt
kulturmiljöarbete som fungerande, drivande kraft i
samhällsbygget.
Fru talman! Kulturmiljöverksamhet är ytterst re-
surshushållning som ska ta till vara, hävda och åter-
använda befintliga värden i miljön så att de tjänar
både samtid som kommande generationer. När hela
Vägverket gått på kurs har jag gott hopp om framtida
utveckling. Man började på ett annat sätt från Väg-
verkets sida för ett tiotal år sedan. Då talade de om
vackra vägar. Då blev bilisten vaknare och dämpade
hastigheten, och antalet olyckor minskade just om
vägen var vacker. Så sade de, och det var många som
höll med. På Gotland fick man pris för sina blom-
mande vägrenar. Det är dags för Vägverket att vakna
igen.
Kulturmiljöverksamhet ska ge perspektiv på sam-
hällsutvecklingen, underlätta förståelsen för miljöns
kulturvärde och sätta oss i stånd att försvara kultur-
miljöns väsentliga värden mot förfall och förödelse.
Allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande när
det gäller den egna kulturen ska vara vägledande. Här
behövs krafttag för att detta ska bli verklighet, säger
en luttrad miljöpartist som ofta haft okunniga och
trångsynta myndigheter, länsstyrelser och kommun-
ledningar att tampas med.
Efter en helg i det sköna Sörmland - det Sörmland
där mest skog i Sverige avverkas - kan bara konstate-
ras att det inte finns mycket gammelskog eller mogen
skog, som skogsbrukarna säger, kvar längre. Här
behövs också en ändring av språket så att vi återigen
talar om livskvalitet - det mänskliga mervärde som
en promenad i en gammal trollskog kan ge - och
återerövrar terminologin från ekonomisterna.
När det gäller att förklara ett mark- eller vatten-
område som kulturreservat, som har varit möjligt
sedan 1998, kan vi konstatera att det inte skett någon
massiv marknadsföring av den möjligheten. Om det
skulle bli anstormning behövs det mer än 5 miljoner
kronor att täcka kostnaden med. Det här är en fråga
att ta upp igen inför höstens budgetarbete.
Till sist, fru talman, vill jag säga att den utredare
som ska ta fram underlag för ett beslut om starkt
skydd för kyrkstäder och undersöka om även lösöre
kan byggnadsminnesförklaras måste jobba skynd-
samt. När det gäller just kyrkstäderna kommer säkert
delaktighetsmålet att vara av stor betydelse. Det är
viktigt att det som bevaras får användning och att det
finns motiv till skötsel. Det ska dock inte vara en
användning som gör att det förvanskas, men det ska
bli ett levande kulturarv och inte ytterligare en upp-
samlingsplats för föremål.