Fru talman! Jag instämmer med föregående talare.
Jag ska försöka dra mitt strå till stacken.
Regeringens proposition Kulturarv - kulturmiljö-
er och kulturföremål kom redan för cirka ett år sedan.
Av olika anledningar har utskottet inte hunnit be-
handla den förrän nu under våren, förutom den del
som tog upp ändringen när det gäller möjligheten att
omvandla ett fideikommiss till stiftelse. Den föränd-
ringen beslutade riksdagen om i höstas. Kristdemo-
kraterna var emot förändringen.
Att skydda och vårda vår byggda och odlade miljö
är en viktig nationell angelägenhet. Både enskilda och
myndigheter har ansvar för att visa hänsyn mot och så
långt som möjligt bevara vår kulturmiljö till kom-
mande generationer. Vi kristdemokrater anser att
diskussionen om kulturarvsfrågor och hur vi hanterar
vårt kulturarv behöver förnyas och intensifieras.
Varje ny generation måste få klart för sig hur viktigt
det är att samla in, förevisa och bevara till eftervärl-
den. Vad som ska bevaras, varför och till vilket än-
damål måste det också föras en bred diskussion om-
kring.
Regeringen föreslår fyra övergripande mål för
kulturmiljöarbetet. Vi kristdemokrater tycker att de är
väl avvägda och har ingenting att invända emot dem.
Det känns särskilt viktigt att betona betydelsen av det
arbete som utförs i kommuner, folkrörelser, frivilli-
gorganisationer och av enskilda för att stödja det
demokratiska bruket av kulturmiljön.
Fru talman! En majoritet i utskottet, som i det här
fallet omfattar alla partier utom Socialdemokraterna,
är enig när det gäller skyddet för de s.k. kyrkstäderna.
Regeringen anser i propositionen inte att det behövs
en generell regel i kulturminneslagstiftningen, efter-
som det skulle kunna leda till gränsdragningsproblem
och eftersom det handlar om ett så begränsat bestånd
av byggnader.
Kyrkstäderna är en mycket värdefull del av vårt
kulturarv, som vi kristdemokrater och även majorite-
ten i utskottet anser att det är angeläget att skydda och
bevara till eftervärlden. Utskottet har med anledning
av motioner från Kristdemokraterna och Vänsterpar-
tiet ansett att det görs bäst med en generell reglering i
kulturminneslagen som syftar på alla kyrkstäder,
oavsett storlek och ålder.
Utskottet begär därför att regeringen ska åter-
komma till riksdagen med förslag till kompletterande
regler om skydd för kyrkstäderna i kulturminnesla-
gen. Det finns ingen anledning att avvakta ytterligare
en utredning. Kulturarvsutredningen var tydlig när
det gäller behovet av ett generellt skydd för kyrkstä-
derna. Jag är förvånad över att socialdemokraterna
anser att frågan ska dras i långbänk. Här yrkar jag
alltså bifall till utskottets förslag.
Regeringen har i propositionen valt att frångå ut-
redningens förslag också på en del andra punkter.
Exempelvis ansåg utredningen att det behövdes en
precision när det gäller vilka föremål som ska anses
vara av betydelse för det nationella kulturarvet. Utan
sådana preciseringar i lagen är det risk att bedöm-
ningen i t.ex. frågan om vilka föremål som får föras
ut från landet blir godtycklig. Vi kristdemokrater
tycker därför att riksdagen ska få ett nytt förslag, som
utgår från de preciseringar som Kulturarvsutredning-
en föreslår. Det här framgår av reservation 4.
Om ett kulturföremål som är av stor betydelse för
det nationella kulturarvet ska föras ut ur Sverige, ska
det prövas och tillstånd beviljas. Det är självklart en
viktig regel. Men det finns i dag vissa undantag. Det
kan t.ex. handla om en person som ska flytta från
Sverige eller om en person som är bosatt utomlands
och som blir ägare av ett föremål genom arv eller
liknande. Då krävs inte särskilt tillstånd.
Regeringen och utskottsmajoriteten anser nu att
tillstånd ska krävas även i fall där det på förhand är
klart att tillstånd ska beviljas, alltså i de undantagsfall
som är preciserade i lagen. Följden blir att om en
person för ut ett föremål som det är tillåtet att föra ut
ur landet, kan hon ändå komma att straffas för va-
rusmugglingsbrott.
Jag blir lite orolig för rättssäkerheten när jag läser
utskottsmajoritetens försvar för sitt ställningstagande.
Utskottet uttrycker visserligen förståelse för kritiken
av lagen men tröstar sig med att det kan förutsättas att
straffet för en ägare som underlåtit att skaffa ett till-
stånd, som alltså egentligen inte behövs, i regel
kommer att stanna vid penningböter. Jag skulle inte
vilja åta mig att förklara för en person att riksdagen
anser att hon ska betala sina böter även om hon inte
gjort något fel.
Det är inte bara vi kristdemokrater som har upp-
märksammat den här absurditeten. Också Lagrådet är
kritiskt till att en sådan lagregel införs. Jag yrkar
bifall till reservation 8.
Fru talman! Äganderätten är en viktig princip,
som vi måste slå vakt om även i frågor som berör vårt
kulturarv. När hänsyn ska tas till både äganderätt och
bevarande av skyddsvärda byggnader, miljöer eller
föremål kan det bli mycket grannlaga bedömningar
som måste göras. Regeringen föreslår i propositionen
att en utredning ska tillsättas för att komma med
förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Det finns starka skäl som talar
för att det behövs.
Utredaren ska nu bl.a. överväga om byggnads-
minnesförklaringar också ska få omfatta lösöre. I det
sammanhanget känns det särskilt viktigt att betona
vikten av att både bevarande- och äganderättsaspekter
blir ordentligt beaktade. Det anser vi måste framgå
tydligt av direktiven.
Jag yrkar bifall till reservation 1, som är gemen-
sam för Kristdemokraterna, Moderaterna och Center-
partiet.