Herr talman! Som kulturbärare är filmen unik i
sitt gränsöverskridande. Den fyller också andra funk-
tioner, som att påverka och förklara omvärlden, att
roa, informera och även bidra till igenkännande och
identifikation.
Film är också konst. För oss kristdemokrater är
det därför en självklar utgångspunkt att filmen ska
ges statligt stöd. Stödet har en viktig uppgift när det
gäller att främja värdefull svensk filmproduktion men
också att främja visning av värdefull film. Filmen har
tidigare legat i skuggan av andra kulturyttringar. Och
jag upprepar det som vi kristdemokrater många gång-
er har sagt här i kammaren, att vi är väldigt glada
över att filmen i dag erkänns som en konstart.
För ett par år sedan ingick staten ett filmavtal - ett
par ledamöter har redan varit inne på det - med
Svenska Filminstitutet för att reglera det statliga stö-
det till svensk film. Vi var positiva till att ett nytt
avtal ingicks, eftersom det ger en god grund att stå på
för svensk film.
Redan då markerade vi dock vikten av att riksda-
gen skulle få möjlighet att påverka avtalsinnehållet
innan avtalet skrevs under. Jag tycker att det har
framgått med all tydlighet bara av de inlägg som har
gjorts här tidigare i dag att det är fler som nu tittar i
backspegeln och tycker att det kanske skulle ha varit
så här i stället. Det är bra att vi nu står inför en kon-
trollstation och kan börja fundera över vad som skulle
kunna göras bättre under de år som återstår av avta-
lets giltighetstid. På det sätt som riksdagen stod inför
fullbordat faktum var det omöjligt att påverka delar
av avtalet eftersom hela avtalet i så fall måste brytas.
Regeringens sätt, herr talman, att ställa riksdagen
inför ett redan förhandlat avtal är inte acceptabelt. Jag
undrar: Är Socialdemokraterna verkligen nöjda med
ett sådant förfarande?
Vår kritik har nu blivit extra angelägen eftersom
flera brister i avtalet uppmärksammats. Det går inte
att nöja sig, som Vänsterpartiet gjorde nyss, och säga
att nu ska vi titta på det här. Man måste ju driva på i
frågan. Jag utgår från att Vänsterpartiet driver på i
den här frågan. Men så uppfattade jag det inte när jag
lyssnade på det tidigare inlägget, utan att vi skulle
titta och se. Här måste vi driva på!
Kontrollstationsförhandlingarna inleddes i januari
2002 mellan Kulturdepartementet och övriga parter,
och det innebär att parterna har möjlighet att omför-
handla avtalet.
Vi har också nåtts av att filmbranschen kräver att
filmstödet ska omfördelas. Man har till Kulturdepar-
tementet lagt fram förslag till förändringar av avtalet.
Problemet är att det har beslutats att 50 miljoner kro-
nor per år ska gå till ett s.k. publikrelaterat stöd. På
grund av de senaste årens produktion av svensk film
är pengarna redan intecknade under resten resten av
avtalsperioden. Paradoxalt nog skulle man kunna
säga att framgångarna därmed har blivit ett problem
för filmbranschen. Det kan leda till en kris för pro-
duktion av ny film, och det var väl inte riktigt det vi
hade tänkt oss.
Peter Hald, som är vice vd för Svenska Filminsti-
tutet, har beskrivit situationen angående det pub-
likrelaterade stödet och som också mycket väl går att
läsa i betänkandet.
Det är nu av stor vikt att den uppkomna situatio-
nen får en lösning i den kontrollstation som nu pågår.
Likaså måste frågan få sin lösning angående den
begränsade möjligheten att etablera regionala resur-
scentrum i de tre länen Gävleborg, Jönköping och
Östergötland som nu föreligger och som är ytterligare
en negativ konsekvens av filmavtalets konstruktion.
Den här frågan har Åke Gustavsson och jag diskuterat
flera gånger här i kammaren.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
Kristdemokraternas reservationer, men vill här yrka
bifall till reservation 8, punkt 10.
Statens Biografbyrå sätter åldersgränser på filmer
som ska visas offentligt i Sverige. En film kan vara
barntillåten eller tillåten från 7, 11 eller 15 år. Beslu-
tet om åldersgräns grundar sig på om framställningen
kan vålla psykisk skada för den aktuella åldersgrup-
pen. Dessa beslut kan överklagas av filmens produ-
cent till Kammarrätten. Vid ett flertal tillfällen under
det senaste året har Kammarrätten ändrat Biografby-
råns beslut och sänkt åldersgränsen på ett antal fil-
mer.
Enligt lagen ska Kammarrätten vid beslut om ål-
dersgränser för film samråda med såväl beteende-
som filmvetare innan beslut fattas. Det har dock före-
kommit att beslut fattas utan samråd med någon med
beteendevetenskaplig kompetens. Det här tycker vi
kristdemokrater inte är acceptabelt.
Herr talman! Eftersom denna kompetens är avgö-
rande för att bedöma vad som kan vålla psykisk skada
för ett barn, vill vi se en översyn. Dessutom är det
den juridiska expertisen som, om den är enig, kan
fälla avgörandet oavsett rekommendationer från dem
som är sakkunniga på området. Vi tycker att sakkun-
skapen tillmäts en alltför liten reell betydelse vid
denna typ av beslutsfattande.
Till detta ska läggas att Våldsskildringsrådet i en
rapport, dnr 3/2002, har tagit upp frågan att det kan
finnas skäl att diskutera balansen mellan juridisk
expertis, barnexpertis och filmexpertis vid Kammar-
rätten. Jag tror att det hade varit värdefullt om ut-
skottet hade kunnat tillkännage för regeringen beho-
vet av att se över lagen om granskning och kontroll
av videogram i detta hänseende.
Det är vi vuxna, herr talman, som i alla hänseen-
den bär det fulla ansvaret för vad våra barn utsätts
för. Vi har också skyldighet att göra allt för att ge
våra barn en trygg och meningsfull tillvaro.