Fru talman! I betänkandet KrU10 tas filmen och
framför allt filmavtalet från år 2000 upp. Vänsterpar-
tiet anser att filmen är en jätteviktig kulturyttring,
som näst efter musiken når flest människor. Filmen
når också de unga, vilket är mycket viktigt. Den kan
bland dem fungera som identitetsbildare och bidra
med positiva normer och värderingar.
Sverige har haft den unika filmavtalsmodellen se-
dan början av 1960-talet, en modell där branschens
olika aktörer är delaktiga. 2000 års filmavtal innebar
en rad förbättringar, t.ex. att det inte längre finns
någon högsta tillåtna gräns för andelen förhandsstöd i
en films budget och att det inrättats en särskild nämnd
med jämn könsfördelning - vilket är mycket bra för
kvinnorna i den här mansdominerade branschen -
som Filminstitutet anlitar när långfilmsstöd ska delas
ut. Dessutom utdelas ett särskilt stöd till biografer på
platser med mindre än 50 000 invånare, vilket gynnar
glesbygden.
Problemen med 2000 års filmavtal, som bl.a. in-
nebär att de publikrelaterade stödpengarna för denna
avtalsperiod är slut, togs upp av Anne-Katrin Dunker.
Dessa problem kunde faktiskt ha undvikits om Väns-
terpartiets ursprungliga mycket utmärkta förslag om
enbart förhandsstöd till film hade genomförts. Det
skulle också ha inneburit att icke-kommersiella och
icke publikfriande filmer hade haft en större chans till
statligt stöd än i dag.
Denna utveckling värnar vi i Vänsterpartiet, om vi
inte ska ha ett Hollywood i Sverige, där säkra kassa-
succéer och välkända skådespelare gör tämligen oint-
ressanta och samhällsokritiska filmer.
Det pågår mellan Kulturdepartementet och Film-
institutet kontakter som vi kan läsa om i betänkandet
för att lösa problemet med att de publikrelaterade
stödpengarna är slut.
Låt oss se vad dessa samtal leder till innan vi förhas-
tar oss. Låt oss också se vad kontrollstationsförhand-
lingarna resulterar i och slutligen vad hela utvärde-
ringen av filmavtalet kommer fram till - detta med
tanke på Moderaternas reservation om att de vill
påskynda den här processen. Det är ju en väldigt
viktig process att gå igenom utvärderingen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nr
4 under punkt 5, som handlar om en satsning på de
nationella minoriteterna inom filmen.
Eftersom de nationella minoriteternas behov inte
tillfredsställdes i samband med filmavtalet, bör det
definitivt göras nu. Film är som sagt utmärkt som
identitetsskapare och identitetsbildning hos framför
allt de unga som filmen når. Därför vill vi ha medel
utöver det som filmavtalet reglerar till de nationella
minoriteterna.
Eftersom jag själv kommer från Västerbotten vet
jag hur stort hatet och okunskapen är mellan olika
folkgrupper, och detta bör vi verkligen stävja. Därför
behövs också en satsning på bl.a. det samiska och
tornedalska resurscentrumet, som Vänsterpartiet
yrkar i en motion. Detta tas också upp i vårt särskilda
yttrande. Vi måste försöka lösa de här problemen,
framför allt i Norrland.
Jag vill också påpeka att Kristdemokraternas re-
servation om att riksdagen ska gå in och definiera vad
kvalitet är för något inte är bra. Vänsterpartiet delar
helt utskottets uppfattning att riksdagen inte ska av-
göra vad som är god respektive dålig kvalitet. Den
konstnärliga friheten ska gå före.
Slutligen bör kortfilmen nämnas. Vänsterpartiet
ser väldigt positivt på kortfilmens utveckling. Ett bra
exempel är Paradisos verksamhet i Västernorrland,
som vi såg. Den gynnar nya och unga filmskapare
som så väl behövs inom den svenska filmen.