Fru talman! I proposition 2000/01:24 föreslår re-
geringen skattereduktion för utgifter för vissa anslut-
ningar för tele- och datakommunikation.
Alla som suttit uppkopplade med ett långsamt
modem och en inte alltför snabb processor vet hur
irriterande det kan vara att sitta och vänta på text och
bilder. Men, fru talman, det finns många ting som
man kan vara irriterad på utan att man för den sakens
skull ska kunna ropa på statliga subventioner.
Snabba uppkopplingar är förvisso viktigt och bi-
drar till en positiv utveckling i samhället. Företag
som anser att de har behov av snabba förbindelser har
också i stor utsträckning redan skaffat sig bredbands-
anslutningar, eller är i färd med att göra det inom en
snar framtid. Kostnaderna för dessa uppkopplingar är
givetvis avdragsgilla i rörelsen, och därför finns det
inget behov av subventioner.
De privatpersoner som känner behov av snabbare
uppkopplingar har ett stort och växande utbud att
välja på. Dessutom går den tekniska utvecklingen
mycket snabbt på detta område, så utbudet förväntas
öka ytterligare.
Bredband är inte bara viktigt för företag och pri-
vatpersoner som vill kunna kommunicera snabbare.
Det är också, precis som det sägs i propositionen,
viktigt för att man med god teknisk kvalitet ska kunna
ladda ned multimediaprodukter.
Multimedia, vad är det? Det är framför allt spel,
musik och videoinspelningar.
Fru talman! Det är svårt att se dessa som så vikti-
ga för staten att man ska subventionera inkopplingar
av bredband. De hör snarast till det privata nö-
jeskontot. En bredbandsanslutning ska konkurrera
med inköp av DVD-spelare, DAB-radio, digital-TV
m.m.
På marknaden finns redan ett stort antal aktörer
som med varierande tekniker erbjuder kunder bred-
band med olika hastigheter. Enligt olika tidningsupp-
gifter är intresset från allmänheten hittills ganska så
svalt.
I flerfamiljshus erbjuds bredbandsanslutningar för
mellan 700 kr och 2 000 kr. Månadsavgifterna ligger
runt 200 kr i genomsnitt.
För att spegla hur man kan göra i ren glesbygd är
Härjedalen ett bra exempel.
I Härjedalens kommun erbjuder det privata bola-
get Herje Net, med ett indirekt kommunalt ägande,
bredband från 2 megabyte och uppåt till alla som bor
permanent eller tillfälligt i kommunen.
I augusti 1999 gjorde man en marknadsundersök-
ning för att ta reda på vilka behov kommuninvånarna
hade och vad de var beredda att betala. På basis av
det drog man upp sina planer.
I Härjedalen utnyttjar man Telias fibernät och
dessutom har man investerat i nya radiolänkar när
man inte kan utnyttja Telias stomnät. Så skapas
marknadsmässiga lösningar i glesbygd. Befolknings-
tätheten i Härjedalen är under 1 invånare per kvadrat-
kilometer.
Fru talman! Det finns fler orsaker till att vara
skeptisk till nya subventioner. En subvention riskerar
att upprätthålla en högre prisnivå än vad som annars
hade varit troligt. Konkurrensverket har också fram-
hållit att marknaden är bäst lämpad att svara för utbu-
det. Med ett bra tjänsteinnehåll kommer etableringen
av bredbandsanslutningar att växa fram i tillräckligt
snabb takt. Teknik och ekonomi utvecklas bäst utan
snedvridande subventioner.
Sverige är ett högskattesamhälle. Det innebär att
politiker bestämmer över hur en mycket stor del av
människors resurser ska användas. Utrymmet för den
enskilde medborgarens egna beslut är mindre än i de
flesta andra länder. Utrymmet för den enskilde med-
borgaren måste vidgas. Jag anser att vi snarast ska
sänka skatterna, vilket bl.a. kan ske genom en priori-
tering bland statens verksamheter.
Varje medborgare vet att grunden till en bra eko-
nomi, både för familjen och för stat och kommun,
innebär att man måste välja bort en del av sina utgif-
ter. Det ska vi politiker också göra. En satsning av det
slag som föreslås i propositionen kan inte anses höra
hemma i den statliga verksamheten utan bör vara
förbehållen den konkurrensutsatta sektorn.
Fru talman! Den här typen av riktade skattesub-
ventioner ökar inte människors självbestämmande.
Skattesänkningen gäller bara den som köper snabbare
anslutningshastighet till sin dator för pengarna. Alltså
inte nog med att statsmakten bestämmer över de
pengar som den tar från medborgaren, utan det är
också så att bara den medborgare som enligt rege-
ringen uppger ett vällovligt syfte får på nåder tillbaka
en del av sina pengar. En sådan politik går det inte att
motivera, utan detta är ytterligare ett steg mot att
förvandla medborgarna till klienter till stat och kom-
mun. Nu är det föreslagna stödet i sig självt ingen stor
ekonomisk fråga. Regeringen har ju också problem
med att försöka beräkna kostnaden.
Fru talman! Det är å andra sidan inte den enda
frågan i sitt slag. Genom att konsekvent ta bort och
motsätta sig den här typen av riktade stöd, undantag
och bidrag, kan man på sikt sänka skatterna generellt,
alternativt öka utrymmet för att ta hand om andra
snedvridningar i samhället som denna kammare har
avstått från att göra. Jag tänker då på änkepensioner,
på ersättning för assistenter till handikappade osv.
Där har det från majoritetens sida motiverats med att
det inte funnits tillräckligt med medel. Men många
bäckar gör stor å. Motsätter vi oss en sådan här sak
ökar ju möjligheterna till bibehållet skattetryck.
Om det skulle visa sig att hushåll i vissa delar av
landet efter en tid inte kan få tillgång till ny IT-
infrastruktur på rimliga ekonomiska villkor får vi väl
överväga lämpliga åtgärder. Därför, fru talman, bör
det ankomma på regeringen att följa utvecklingen på
det här området.
Företag är, som sagt, själva kapabla att utvärdera
behovet av och kostnaden för bredband. Det finns,
som jag tidigare sagt, ingen anledning att skattesub-
ventionera företagssektorn.
Fru talman! Mot bakgrund av vad jag här har an-
fört yrkar jag bifall till reservation nr 1.