Herr talman! Den snart fem timmar långa debatten visar att det råder en viss samstämmighet över blockgränserna om hur viktigt det är att från ett jämställdhetsperspektiv få fler kvinnor att starta företag.
I praktiken finns det dock betydande ideologiska hinder hos Socialdemokraterna som gör att deras intentioner förblir just bara intentioner. Det går inte att tala sig varm för vikten av kvinnors företagande och samtidigt kräva regler som slår undan benen på det privata initiativet, regler som handlar om allt från minskade eller avskaffade möjligheter för privata företag att tillhandahålla offentligt finansierade välfärdstjänster, alternativt förbjuda vinst i desamma, till minskade eller avskaffade möjligheter till skattelättnader för dem som köper hushållsnära tjänster.
Vi i Sverige har länge varit världsledande när det gäller jämställdhet. Vi har högst andel yrkesverksamma kvinnor, och våra attityder när det gäller fördelningen av ansvaret för hem och barn är ganska jämställda, vilket borde vara en förutsättning för en hög andel kvinnliga företagare. Men så är det inte riktigt. Fortfarande finns mycket övrigt att önska. Andelen företag som drivs av kvinnor är strax under 30 procent. I Tillväxtverkets undersökning om attityder till företagande, Entreprenörskapsbarometern, framkommer att 42 procent av de tillfrågade kvinnorna kan tänka sig att starta företag.
Den politik som alliansregeringen har fört sedan 2006 har främjat företagandet i allmänhet och kvinnors företagande i synnerhet. Bland annat har områden som tidigare har varit under det offentligas monopol öppnats för företagande. Många kvinnor har tagit steget från att vara anställda inom vård, skola och omsorg till att själva bedriva verksamhet. Lagen om valfrihetssystem har blivit en katalysator för kvinnors företagande i de kommuner som valt att införa den.
Det går inte att nog understryka hur viktiga villkoren för företagande i den offentliga sektorn är för att uppmuntra kvinnor att starta företag. Av 1,9 miljoner anställda kvinnor arbetar hälften inom den offentliga sektorn, att jämföra med bara 300 000 offentligt anställda av totalt 2 miljoner anställda män. Tillväxtverket visar i en analys att i de branscher där många kvinnor arbetar är det också många kvinnor som driver företag.
Herr talman! De nya företagen som skapades inom vård- och omsorgssektorn under 2009 och 2010 stod för 15 procent av den ökade sysselsättningen bland kvinnor. Företagande inom vård, skola och omsorg bidrar till innovationer samt ökad valfrihet för medborgarna. Dessutom skapas nya karriärmöjligheter för arbetstagarna inom dessa branscher. Det finns en stor potential för fler och växande företag inom den offentliga sektorn. Med ökat välstånd ställer brukarna, vårdtagarna, kunderna högre krav på välfärdstjänsterna både när det gäller kvalitet och individuell utformning.
Herr talman! Reformerna som Alliansen sjösatt sedan 2006 har inneburit en tydlig förbättring vad gäller förutsättningarna för kvinnors företagande både i den offentliga och i den privata tjänstesektorn. Införandet av RUT-avdraget har lett till en stor ökning av antalet företag som arbetar med hushållsnära tjänster. En studie, publicerad av Skatteverket 2010, visar att 56 procent av alla företag som erbjöd hushållsnära tjänster drevs av kvinnor. Hälften av dessa företag hade dessutom grundats efter 2007 som ett direkt resultat av RUT-reformen. En begränsning av möjligheterna att använda RUT-avdraget kommer att slå hårt mot många kvinnor, både mot dem som leder företag och mot dem som har en anställning i ett av dessa företag.
Det är sorgligt att debatten om välfärdsföretagen har stannat vid ett ställningskrig om huruvida vinst i välfärden är bra eller dåligt. I stället borde diskussionen handla om ökad valfrihet och konsumentmakt i välfärden och om kvinnors möjlighet att använda sin kompetens, kapacitet och kreativitet i nya företag som drivs av kvinnor. Vad Sverige behöver för att öka kvinnors företagande och ge kvinnor bättre möjligheter att använda sin kompetens och kreativitet är mer, inte mindre, av den typ av reformer som alliansregeringen genomfört, såsom lagen om valfrihet och RUT-avdrag.
I detta anförande instämde Johan Johansson, Olof Lavesson, Jessica Polfjärd, Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla M) samt Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C).