Herr talman! Jag börjar där du slutar, Mats Odell, bolagsskatt. Vi tycker att vi ska ha konkurrensneutrala skatter på företagsområdet. Det är viktigt. Vi tyckte därför att man skulle sänka bolagsskatten till den genomsnittliga nivån i vår omvärld. Det vi inte tyckte var att man för lånade pengar skulle starta en press nedåt, ett skattetryck nedåt, när det gäller bolagsskatten. I någon mening fick vi rätt. Nu ser vi att andra länder tvingas följa efter, vilket innebär att man hela tiden kommer att trycka nedåt. Det kan man tycka är bra och trevligt om man som enda syfte med politiken har att skatterna ska vara så låga som möjligt. Men om syftet är att de ska vara neutrala och att man konkurrerar med andra saker än skatter fyller det ingen som helst funktion.
När det gäller vilken effekt skattesänkningarna har haft kan jag bara konstatera att den här regeringen har sänkt skatterna med långt över 100 miljarder, hisnande 100 miljarder, utan att lyckas nå en arbetslöshet på något mätbart område som är lägre nu än vad den var 2006 när man tillträdde, inte någon gång under hela perioden. Jag kan inte begripa hur det kan vara ett recept på en lyckad politik.
Anders Borg har nu presenterat vårpropositionen. Han går ifrån prognoserna på de lyckade effekter som skulle bli av politiken. Det som hela tiden har legat i framkant och som såg bra ut om fyra år ser inte bra ut ens om fyra år från nu. De ligger år 2016, efter tio år vid regeringsmakten, enligt den nuvarande prognosen möjligtvis på det ingångsläge man hade när man tillträdde. För de pengarna, Mats Odell, kunde vi ha anställt varenda arbetslös människa i det här landet och antagligen fått en bättre effekt än den effekt som din politik har gett.