Herr talman! Jennie Nilsson har helt fel när hon säger att jag inte kan visa att regeringens miljardsatsningar har gett några jobb. Vi har alltså ökat sysselsättningen i Sverige genom finanskrisen och genom skuldkrisen som tynger våra exportmarknader med 200 000 personer, sådana som i mycket stor utsträckning tidigare befann sig i utanförskap, som var undanskuffade för att inte finnas med i arbetslöshetsstatistiken. De har verkligen gett resultat, herr talman.
Nu säger Jennie Nilsson att jag och alla i Alliansen alltid landar i att tala skatter. Ja, men det är väl inte så konstigt. Jag tror nämligen inte på den teori som implicit ligger i Jennie Nilssons resonemang, att det inte spelar någon roll om vi höjer skatterna på ungdomsarbetsplatser med 14,2 miljarder. Det är en väldigt djärv hypotes, skulle jag vilja säga.
Ta en arbetsplats, en Ica Maxi-butik, en av de medelstora, som kanske har 25-30 ungdomar anställda och som har anställt dem för att det har varit billigt. De har kunnat anställa en ung person billigare än en person med lång erfarenhet. Tror man att den här skattehöjningen passerar obemärkt i exempelvis en Ica Maxi-butik, att det är business as usual och att det inte gör någonting om det plötsligt poppar upp en fördubbling av arbetsgivaravgifterna för en stor del av arbetskraften? Det är inte seriöst, Jennie Nilsson, att tro att det bara passerar, att de här pengarna kan vi bara ta. Vi höjer skatterna med 14,2 miljarder och lägger dem på andra saker. Så fungerar det inte, och det tror jag att de allra flesta inser.
De här skattehöjningarna slår på olika sätt. Bolagsskatten försämrar Sveriges generella konkurrensläge, och det tycker jag är allvarligt.