Fru talman! Finansministern! Det här är inte spe-
ciellt viktigt för mig - inte mer än för någon annan i
Sverige. Men det är däremot viktigt för våra tidningar
och för allmänheten som tar del av detta. Det är det
viktiga.
Jag kan nu konstatera att man efter den här de-
batten får fortsätta att sväva i ovisshet vid våra tid-
ningsredaktioner om man kan publicera det som tidi-
gare har varit tillåtet, men som ändrades genom den
lagstiftning som skedde före jul.
Jag tror inte, finansministern, att det är något öns-
kemål från våra tidningar att dras inför domstol för att
få saken prövad. Bland dem jag har talat med diskute-
ras det, men man vill inte. Och det förstår jag. Våra
tidningar är naturligtvis seriösa, och då är det inte
något speciellt att befolka våra domstolar för att få
saken prövad.
Jag tycker att vi borde slå vakt om den här frågan
och att man borde ha berett den. Regeringen borde ha
tagit varning av de inkomna remissvaren, bl.a. från
Tidningsutgivareföreningen, och formulerat sig så att
den här situationen inte hade uppstått. Frågan diskute-
ras i propositionen under rubriken Kriminalisering, så
det är inte obekant för regeringen att det här skulle
kunna inträffa.
Jag får väl ta finansministern ad notam och åter-
komma med en direkt fråga till justitieministern.