Fru talman! Eftersom det är så viktigt för Roy
Hansson kan jag än en gång, med den ödmjukhet som
är karakteristisk för min person, bekräfta att jag är
mindre kompetent än justitieministern i lagstiftnings-
frågor, och däribland tryckfrihetsfrågor.
Däremot har jag kring mig utomordentligt kom-
petenta jurister på Finansdepartementet. Därtill har de
likaledes mycket kompetenta juristerna på Justitiede-
partementet kunnat påverka svarets utformning. Jag
tror inte att Roy Hansson skall räkna med att det hade
blivit ett annat svar om justitieministern hade stått här
i stället för mig.
Jag skulle aldrig drömma om att ifrågasätta Roy
Hanssons kompetens, men jag är ändå något förvånad
över att han på nytt upprepar frågorna om
rättstillämpningen av lagar som har stiftats av Sveri-
ges riksdag. Det är faktiskt inte regeringens sak att
göra detta. Det är inte heller riksdagens sak att göra
detta.
Det är så med all ny lagstiftning att en rättspraxis
får utvecklas med tiden. Om man finner att det råder
en oklarhet kan detta prövas i domstol. Det kommer
kanske att ske i de här frågorna. Det har vi kanske
anledning att välkomna. I den mån det finns fråge-
tecken kan de då rätas ut. Men de rätas inte ut genom
att jag står här i talarstolen och överskrider mina
befogenheter när det gäller hur Sveriges lagar skall
tolkas av svenska domstolar. Jag tycker att det är
viktigt att slå fast detta. Det är inte så det går till.
Jag vill också säga till Roy Hansson att om han
vill ha svar av justitieministern får han formulera
interpellationer som berör justitieministerns ansvar-
sområde. Den här interpellationen berör mitt ansvar-
sområde. Den är föranledd av en lagändring som har
lagts fram i en proposition av Finansdepartementet.
Då är det naturligtvis så att jag svarar på frågor eller
interpellationer som gäller det området.