Herr talman! Johan Lönnroth har frågat mig vad
jag tänker göra för att säkra ett lyckligt avslutande
av det svenska engagemanget i Bai Bang-projektet.
Bai Bang-projektet har förvisso haft betydelse för
Vietnam såväl i teknologiöverföringshänseende
som för landets pappersproduktion och
utvecklingen av Vinh Phu-provinsens infrastruktur.
Vid mitt besök där förra året var mitt intryck att
projektet i fråga, som inneburit omfattande
materiellt stöd och utbildningsinsatser från Sverige
under många år, nu med framgång drevs av kunniga
vietnamesiska tekniker och företagsledare.
I Johan Lönnroths interpellation berörs frågan
huruvida Bai Bang-projektet från början var en bra
idé. En tillbakablick avslöjar att projektet inte
undgått kritik bl.a. vad beträffar
anställningsförhållandena för de till bruket knutna
skogsarbetarna, vissa miljöaspekter m.m.
Dessutom kom obestridligen den samlade insatsen
att bli betydligt mer kostsam än vad som
ursprungligen beräknats, vilket lett till att brister i
effektiviteten i biståndsinsatsen sannolikt med rätta
påtalats. Låt mig dock här framhålla att även om så
vore fallet är denna omständighet vid det här laget
historia och således ingenting vi nu kan åtgärda.
Resultatet kvarstår och det är ett väl fungerande
pappersbruk i vietnamesisk regi.
Det kan i sammanhanget vara värt att notera att
denna typ av storskaliga projekt, som Bai Bang
symboliserar, inte längre prioriteras bland de
projekt som Sverige finansierar.
Pappersbruket i Bai Bang överlämnades officiellt
av Sverige till Vietnam år 1990. Därmed var också
det direkta svenska engagemanget i praktiken
avslutat.
För att underlätta övergången ställde Sverige
samtidigt ytterligare resurser till den vietnamesiska
sidans förfogande i form av:
- 27 miljoner kronor för reservdelar,
- 20 miljoner kronor för teknisk rådgivning och
utbildningsinsatser,
- 10 miljoner kronor för transportutrustning samt
- 20 miljoner kronor för särskilda miljöinsatser.
Den vietnamesiska sidan är självfallet väl medveten
om de problem som Johan Lönnroth nu tar upp.
Man är likaså medveten om att ansvaret för den
vidare driften av anläggningen åvilar det egna
landet.
Brukets ledning har således vänt sig till den
vietnamesiska regeringen enligt gällande regler i
Vietnam. Man har ansökt om medel för inköp av
reservdelar, för nödvändiga nyinvesteringar m.m.
Vi har i våra kontakter med vietnameserna förstått
att detta är en tidskrävande procedur. Vietnam
genomgår för närvarande en förändring från
planhushållning till marknadsekonomi. Det är då
inte förvånande att en administration, som har att
arbeta i övergången mellan två helt skilda system,
kan bli mer tungrodd än annars.
Vietnameserna arbetar i dag målmedvetet för att i
största möjliga utsträckning själva komma till rätta
med de problem som arvet efter planekonomin
inneburit. En uttalad politik härvidlag är att företag
skall drivas på marknadsmässiga grunder. Vietnam
har således ej heller tagit upp frågan med oss om
ytterligare insatser för de investeringsändamål som
Johan Lönnroth nämner. Frågan skall lösas internt.
Sverige välkomnar givetvis den lovande utveckling
mot marknadsekonomi som vi i dag ser i Vietnam.
Vi stöder aktivt denna omvandling på olika sätt,
bl.a. genom att bidra till att det vietnamesiska
regelverket anpassas till marknadsekonomins krav
och villkor. På rättsområdet har t.ex. insatser gjorts
för att stifta konkurslag, bolagslag, lag om
företagsregistrering och för att bygga upp ett
effektivt skattesystem. Stöd till bankväsendet och
till utbildning av företagsledare har också lämnats.
Vi försöker vidare främja projekt som har
förutsättningar att drivas som samriskföretag med
svenska och vietnamesiska parter. Just i fråga om
Bai Bang vill jag nämna att vår ambassad i Hanoi
aktivt söker svenska företag som kan ha intresse av
att på rent kommersiell grund samarbeta med
bruket.
Sammanfattningsvis vill jag säga att Sverige i fullt
samförstånd med Vietnam har avslutat sitt
biståndsengagemang i Bai Bang, att ansenliga
svenska biståndsmedel ställts till förfogande för att
underlätta själva övergången till drift av
anläggningen i vietnamesisk regi samt att Vietnam
bör ha goda förutsättningar att trygga dess
fortbestånd.