Herr talman! Det finns de som säger att Bai Bang är
det mest lyckade biståndsprojekt som Sverige varit
involverat i. Det har sagts här i kammaren också,
tror jag. Det säger i så fall betydligt mer om svensk
biståndspolitik än om Bai Bang-projektet. Vi
minns kostnaderna, och vi minns för Sverige
generande rapporter om slavarbete m.m.
Jag vill dock ta upp en annan aspekt av frågan.
Vietnamkriget var och är än i dag av självklara skäl
en väldigt stor fråga i USA. Sveriges roll som
opportun uppbackare av det kommunistiska
Nordvietnam har inte alltid beundrats.
När kriget slutade -- jag tror att det var 1975 --
skulle alla krigsfångar enligt avtalet med
Nordvietnam återlämnas till USA. I dag ifrågasätts
om dessa fångar har kommit tillbaka. Det är en
mycket stor fråga i USA. Man hör, såvitt jag vet,
mycket sällan ens talas om den i Sverige. Jag skall
nu komma till vad det har med Bai Bang-projektet
att göra.
Jag är mycket illa informerad i denna fråga, men
jag blev alarmerad när jag underrättades. Enligt
mycket envisa rykten och enligt vissa mycket envisa
undersökande journalister, vilka har kontaktat
bl.a. mig, har svenskar observerat USA-fångar i
närheten av och t.o.m. inne på Bai Bang-området
långt efter krigsslutet. Ryktena gör gällande att
svenskarna inte har rapporterat detta, vilket man
enligt alla gällande lagar och regler skall göra.
Vi skall komma ihåg att Sverige på 70-talet inte var
som det är i mitten på 90-talet. Det här hände för
snart 20 år sedan. Det fanns mycket
antiamerikanism, och det fanns teorier om att alla
var lika goda kålsupare. Det gjordes
ministerbesök, och politiken var i stor utsträckning
inriktad på de i dag fallna öststaterna. Vi
representerades i Hanoi på den tiden av personer
med åsikter som ligger betydligt närmare Johan
Lönnroths än mina.
Har biståndsministern hört talas om dessa
uppseendeväckande misstankar om svenska
observationer i Nordvietnam och om uteblivna
reaktioner?
Är biståndsministern beredd att på alla sätt
underlätta och biträda en undersökning av vad som
skedde i Bai Bang och på den svenska ambassaden
i Hanoi en serie år efter det att Vietnamkriget
slutade?
Är biståndsministern med på att försöka få till stånd
en öppen och villig medverkan i detta arbete från
SIDA så att de personer som fanns där nere på den
tiden verkligen kan kontaktas?
Alla misstankar måste bort. Det ligger i vårt
intresse lika mycket som i någon annans att
frågorna klaras upp på ett entydigt sätt. Jag gör
själv inga påståenden, utan noterar bara med oro
dessa rykten. De får inte spridas vidare. De skadar
oss nämligen utomlands.