Herr talman! Den här frågan handlar om att regeringen har låtit distribuera broschyrer om regeringens budgetproposition via Apoteket AB och Posten AB. Det har dessutom ägt rum under ett antal år.
Frågan är hur vi ska se på detta konstitutionellt. Det som har inträffat i det här fallet är tyvärr inte en enstaka företeelse. Under de senaste åren har vi sett en utveckling där statliga myndigheter och statliga bolag i allt större utsträckning har blivit forum för politisk opinionsbildning och politisk propaganda.
Jag kan nämna två uppmärksammade exempel.
Det ena är Skatteverkets så kallade svartjobbskampanj. De flesta som såg kampanjen uppfattade nog att det var en ensidig socialdemokratisk syn på hur den svenska skattepolitiken borde utformas och vad som är grunden för den svenska välfärdspolitiken.
Det andra är en kampanj som Naturvårdsverket bedrev, den så kallade klimatkampanjen. I de mål som Naturvårdsverket satte upp för kampanjen ingick bland annat uttryckligen att försöka påverka svenska folket att ta ställning för mer statliga styrmedel i den svenska miljöpolitiken.
Något som man kan ha olika politisk uppfattning om är knappast något där en statlig myndighet ska försöka påverka människors åsikter.
Det har diskuterats i stor utsträckning och man har försökt undersöka hur stor omfattning denna myndighetspropaganda har. Det är svårt att utreda. Jag har själv flera gånger begärt att riksdagens utredningstjänst ska försöka reda ut hur många miljoner som läggs på myndighetspropaganda på politiska opinionsbildningar i våra myndigheter och våra bolag. Det är mycket svårt att reda ut. Det är förmodligen ett antal hundra miljoner. Det är en rimlig uppskattning som riksdagens utredningstjänst har kommit fram till.
Det är problematiskt ur ett vidare konstitutionellt perspektiv. Det här undergräver förtroendet och grundvalarna för den svenska förvaltningspolitiska modellen. Tanken är att politiken ska skötas av förtroendevalda politiker i kontakt och dialog med medborgarna. Opinionsbildning ska ske av politiker och politiker ska ta emot den opinion som kommer från medborgarna.
Myndigheterna ska däremot ägna sig åt förvaltning och åt att verkställa de beslut som riksdag och regering har fattat, att tolka och precisera de lagar som finns och naturligtvis fatta beslut i enskilda fall.
Det finns tyvärr inga entydiga regler som sätter gränser och som sätter käppar i hjulet för sådan myndighetspropaganda och politisk propaganda som förekommer i allt större utsträckning. Därför är det svårt att på denna punkt rikta strikt konstitutionell kritik utifrån ett regelverk som inte finns. Det måste vara en utgångspunkt för en kommande regering och en kommande riksdagsmajoritet att förändra och förnya de regler som finns så att vi kan få bukt med den myndighetspropaganda som föreligger.
I en reservation som Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern står bakom pekar vi på att det finns ett verksamhetsavtal mellan staten och Apoteket som talar om vilket huvudsakligt uppdrag Apoteket ska ha. I den utfrågning som vi hade med finansministern i det här fallet talade också finansministern om att det huvudsakliga uppdraget för Apoteket rimligen är att Apoteket ska ägna sig åt apoteksverksamhet. Han erkände också att det var rimligt att anta att Posten ska ägna sig åt postverksamhet.
Det kan knappast ingå i det uppdrag som Apoteket har fått av skattebetalarna och riksdagen att de ska ägna sig åt att distribuera regeringens budgetproposition. Där finns en tveksamhet och en kritik som vi tycker att det finns skäl att lyfta fram i vår reservation.
Sammanfattningsvis är det stora problemet på det här området att det i alltför stor utsträckning är oreglerat. Det får en ny regering och en ny riksdagsmajoritet, hoppas jag, ta tag i efter höstens val.
Det finns också en liten kritik som vi vill rikta mot hur regeringen har hanterat detta. Vi pekar på att det finns ett verksamhetsavtal mellan staten och Apoteket som måste följas.