Herr talman! I dag debatterar vi alltså polisfrågor här, även om det kanske har varit lite ensidigt vilka frågor som har debatterats. Det är 61 motionsyrkanden som har lämnats in under allmänna motionsperioden förra året. Detta är en mer eller mindre återkommande debatt som vi har varje år. Och även om polisfrågor alltid är intressanta och aktuella brukar det nästan alltid vara samma frågor som vi debatterar, men det finns ett par helt nya frågor i betänkandet som jag tänker ta upp lite senare.
Först vill jag säga några ord om polisens organisation och den polisorganisationskommitté som presenterar sitt betänkande den 30 mars.
Kommittén har jobbat i mer än ett och ett halvt år och har ledamöter från samtliga riksdagspartier. Där har alla partier deltagit och bidragit på ett positivt sätt. Vi har valt att försöka komma överens i stället för att söka konfrontation. Det känns mycket bra att det finns ett brett stöd för de förslag som kommer att läggas fram. Det ökar dessutom möjligheten för ett snabbare och smidigare genomförande.
En del av de reservationer som finns i dagens betänkande berörs direkt eller indirekt av Polisorganisationskommitténs förslag. Det gäller till exempel polisnärvaro i hela landet och kriminalsökhundar som nationell resurs. Även det förslag som det inte finns någon reservation om men som Elin Lundgren tog upp, det som vi kallar Reko, hade det varit lämpligt att ta upp när vi utreder hela polisorganisationen. Men er representant i Polisorganisationskommittén ville inte ta upp frågan där, så förutsättningarna att få något genomfört om man inte ens tar upp det när vi utreder polisens organisation är kanske inte så stor.
Jag kan inte heller låta bli att kommentera en annan del av Elin Lundgrens anförande. Hon nämnde att Socialdemokraterna vill höja minimistraffet för grovt vapenbrott till ett år för att möjliggöra hemlig teleavlyssning. Det kanske är bra. Minimistraffet för grovt vapenbrott behöver höjas. Det kan vi nog vara överens om. Men för att få använda hemlig teleavlyssning måste minimistraffet vara minst två år, så det kanske inte var det bästa argumentet. Men vi kan nog vara överens om att straffet behöver höjas.
Även vissa andra reservationer i betänkandet känns lite märkliga. En reservation som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tillsammans handlar om att utreda hemliga tvångsmedels effektivitet. Då kan man påpeka att det redan pågår en sådan översyn av de hemliga tvångsmedlen. Den blir klar den 30 juni i år. Då frågar man sig: Vill ni avbryta den översyn som pågår, eller vill ni att frågan ska utredas en gång till fast den andra utredningen snart är klar? Det kan vara intressant att veta.
Herr talman! Det finns väldigt många som har synpunkter på hur polisen arbetar och styrs, om misslyckanden och om vad som borde göras annorlunda. Precis som många andra vill jag säga att vi har väldigt många bra poliser som gör ett väldigt bra arbete dagarna i ända. De sliter och kämpar för att göra vårt samhälle tryggare, för att förebygga brott och utreda brott.
Samtidigt vill jag också säga att vi ställer högre krav på svensk polis. Resultaten måste faktiskt förbättras. Och det finns oacceptabla skillnader mellan olika länspolismyndigheter.
Det är inte den enskilde polismannen på fältet som ska ha skulden för detta, utan det är den organisation som vi alla har varit med och beslutat om. Dagens polisorganisation med Rikspolisstyrelsen och 21 länspolismyndigheter är mycket svårstyrd. De flesta tror att rikspolischefen är chef över Sveriges poliser, men så är inte alls fallet. Rikspolischefen är faktiskt chef över ganska få poliser.
Organisationsförändringen till en nationell polismyndighet är verkligen välkommen. Det blir ingen liten myndighet utan landets största med en budget på över 20 miljarder kronor, men den blir ändå mer möjlig att styra och leda än dagens organisation.
Samtidigt som svensk polis behöver organiseras på ett nytt sätt med en nationell polismyndighet måste det betonas att det är polisen lokalt som gör samhället tryggare och som kan förebygga brott. Det måste finnas poliser nära och tillgängliga, och det är lika viktigt i Norrlands inland som i Stockholms förorter. Det är genom en nära kontakt mellan polisen och medborgarna som man kan bygga upp förtroendet som gör att man kan utreda brott och förebygga brott.
Jag vill också ta upp två frågor som jag tror att vi inte har debatterat här i kammaren förut. Jag börjar med Sverigedemokraternas reservation, som tydligen Mikael Jansson ska prata mer om här senare, om att bygga upp en svensk gendarmeriorganisation vid sidan om den ordinarie polisen, som ett slags mellanting mellan polis och militär.
Gendarmeri finns i ganska många länder, även i Europa. Men trenden är att de flesta länder börjar inse att olika sorters polisorganisationer ställer till med problem. Det ställer till med problem vad gäller underrättelser mellan organisationerna, och det blir lätt prestige mellan organisationerna och osäkerhet om vem som ska göra vad.
I Sverige har vi en ordning där militären kan hjälpa polisen i alldeles speciella situationer, men i övrigt tycker vi att det är viktigt att hålla isär militär och polis. Man funderar på hur Sverigedemokraterna kan tycka att vårt land skulle bli tryggare med ytterligare en polisstyrka som dessutom skulle vara militärt organiserad.
Den andra frågan som är ny för utskottet och även för riksdagen, skulle jag tro, är frågan om Eritreas beskattning av exileritreaner.
Utskottet har fått ett tydligt besked från Utrikesdepartementet att folkrätten ger en stat rätt att ta ut skatt även om personen inte längre bor i landet. Dock är det inte tillåtet att vidta åtgärder för att driva in skatt på ett annat lands territorium. Det betyder att det är tillåtet att ta ut skatt av den som vill betala, men det är inte tillåtet att driva in pengarna med något slags exekutiva åtgärder.
Det finns ett antal polisanmälningar om att det förekommer utpressning och hot här i Sverige mot exileritreaner för att de ska betala in skatten på 2 procent. Polisens undersökning av detta pågår, och den ska vi från politiskt håll över huvud taget inte påverka. Det är polis bäst på. De ska utreda huruvida brott har begåtts. Det är inte en politisk fråga. Först när polisen är klar går det att bedöma om det behövs några ytterligare politiska initiativ i denna fråga.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det givetvis ska vara fritt att betala för den som vill, men det ska vara lika givet att den som inte vill betala inte heller ska behöva göra det.
Nu, herr talman, skulle jag egentligen vara klar eftersom det har gått åtta minuter. Men jag känner att jag också måste säga någonting om polisutbildningen. Jag kan ju alltid förekomma replikanterna.
Centerpartiet vill ha en akademisk polisutbildning. Men vi vill inte se en utbildning där alla ska bli specialutbildade på samma sätt. Vi menar att det behöver finnas olika delar av utbildningen, först en grundläggande polisutbildning och sedan en typ av AT-tjänstgöring, alltså en praktik ute i verksamheten. Efter det kan man gå vidare och specialisera sig. Man kan bli specialist på brottsförebyggande, på ungdomsbrott eller på någon annan viktig del av polisens verksamhet.
Det är också viktigt att betona att det under poliskarriärens gång måste finnas goda möjligheter till vidareutbildning och att få ytterligare specialistkunskaper.
Tydligen förvånar det en del av oppositionspartierna att det finns oenighet mellan allianspartierna i vissa frågor.
Jag letade upp motsvarande betänkande om polisfrågor från 2006. Då fanns en reservation för att ombilda polisutbildningen till en högskoleutbildning. Fyra partier stod bakom reservationen, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet ville inte alls ombilda polisutbildningen till högskoleutbildning, men Vänsterpartiet ville det - och tillsammans utgjorde ni riksdagsmajoritet. Ni var oeniga i frågan.
Konstigare är det inte. Samarbetspartier kan ha olika syn i vissa frågor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)