Herr talman! Polisbetänkandet vi debatterar i dag samlar ihop motioner från allmänna motionstiden. Detta område rymmer en rad frågor som handlar om alltifrån polisens organisation till arbetet mot vissa typer av brott.
Det pågår en debatt om polisen även utanför denna kammare. Hur ska polisen organiseras för att kunna arbeta så effektivt som möjligt? Vilka verktyg behövs? Hur omfattande ska det polisiära samarbetet vara över gränserna? Detta är bara några av många frågor.
Många motioner är intressanta, och just nu pågår förberedelserna inför den största omorganiseringen som svensk polis någonsin genomgått.
Alliansregeringen tillsatte för några år sedan en parlamentarisk kommitté som ska analysera i vilken utsträckning polisens nuvarande organisation utgör ett hinder för de krav regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet.
Utredningen ska föreslå en organisation som är väl avvägd när det gäller kravet på att polisen ska vara synlig och tillgänglig i hela landet och som ger polisen möjlighet att omfördela resurser till där de mest behövs.
Vi politiker kan frestas att gå in i detalj och avgöra hur resursfördelningen ska se ut. Men det är inte det vi ska göra. Vi måste självklart ta ansvar för de stora dragen men framför allt se till att polisen har effektiva instrument för att kunna prioritera, vilket alltid måste ha en koppling till händelser och situationer som sker. Vi kan inte planera för allt i förväg.
Jag tycker det är bra att utskottsbetänkandet flera gånger hänvisar till att det pågår en utredning om polisorganisationen. Det är som sagt en parlamentarisk utredning där alla partier har representanter. Jag säger som det brukar stå på vägarbetsskyltarna: Arbete pågår.
Polisen måste jobba på att bli mer synlig för medborgarna och jobba med bemötandefrågor.
En mängd saker skulle också kunna förbättras inom polisorganisationen. Ledarskapet måste förbättras, organisationen användas mer effektivt och fler måste frigöras från pappersuppgifter och arbeta närmare medborgaren. Polisen måste också bli bättre på att ta egna initiativ. Jag ser fram emot Polisorganisationskommittéutredningen som kommer i slutet av denna månad. Jag är glad att vi kan arbeta vidare för att få en ännu mer effektiv polis.
Inom de olika polismyndigheterna pågår också ett arbete. Jag har besökt flera av dem för att få veta vad de fokuserar och lägger resurser på. Jag vill särskilt lyfta fram Växjö som satsar mycket på brottsoffer och vittnesstöd i nära samarbete med det civila samhället. När man gör en polisanmälan i Växjö får polisen redan från början upp en förfrågan på datorn om anmälaren vill bli kontaktad av brottsofferjouren. Det är ett sätt för polisen att få in ett brottsofferperspektiv på ett tidigt stadium. Det är också en möjlighet för ett brottsoffer att redan från början få veta att det finns stöd och hjälp att få.
Vi måste bli bättre på att lyfta upp best practice-exempel där samverkan mellan inblandade myndigheter och ideella krafter fungerar bra.
Ett annat exempel jag vill lyfta upp är Stockholm. Det handlar om att fokusera brottsbekämpningen på de platser där brott begås. Stockholmspolisens arbete på Stureplan och Medborgarplatsen med mobila polisstationer visar vad man kan åstadkomma med tydlig fokusering och små medel.
När jag har lyssnat på oppositionen i debatten i dag har det ibland låtit som att Alliansen inte har gjort så mycket. Jag vill dock understryka att vi har tagit många initiativ och tillsatt många utredningar. Vi visar att det finns många möjligheter och stor förbättringspotential. Det bereds en hel del utredningar i Regeringskansliet, och vi tittar vidare på hur vi på bästa sätt fokuserar framåt och får fram bra förslag. Sägas ska också att det endast är tre motioner där de rödgröna är överens.
Något jag vill lyfta fram lite extra är de motioner som väckts om barnsexturism. Mycket har gjorts, men mycket mer kan göras. Som kristdemokrat är jag glad över det arbete som har gjorts och de steg som alliansregeringen tog under förra mandatperioden.
År 2007 kom regeringen med en handlingsplan som följdes upp med en proposition några år senare. I december 2011 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn. Rikspolisens satsningar 2009 ska också nämnas, och under våren kommer regeringen att presentera ytterligare en proposition. Som sagt: Mycket arbete har gjorts, men mer kan göras.
De förslag som oppositionen lägger fram är intressanta, men jag tror att det viktigaste är att ha ett framgångsrikt internationellt samarbete. Vi behöver också en tydligare statistik över hur många människohandelsoffer som är barn. Vi bör också ha en speciell lag mot människohandel, för rekvisiten visar att den nuvarande lagstiftningen ger få fällande domar. Likaså behöver vi utveckla skyddat boende, men framför allt handlar det om det brottsförebyggande arbetet.
Avslutningsvis instämmer jag i det som Roger Haddad och Johan Linander framförde om att regeringen noga måste följa hur den eritreanska staten agerar när det gäller skatteindrivningsärenden.
Jag yrkar avslag på samtliga motioner och bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)