Fru talman! Vi yrkar bifall till alla våra reservationer i betänkandet. Jag kommer att föredra fyra av dem, och min kollega Mikael Jansson kommer att föredra dem om gendarmeri.
Vi börjar med brottsprovokation. I dagens Sverige får man inte använda brottsprovokation, utan bara en lättare form av bevisprovokation. Förbudet mot brottsprovokation har sin grund i olika rättsprinciper. En av dem är att polisen inte får begå en kriminaliserad handling för att kunna efterforska eller avslöja brott. Brottsprovokation utgör ofta anstiftan, vilket i sig är brottsligt. Polisen får inte heller förmå någon att begå ett brott som han annars inte skulle ha begått.
I det stora hela är detta principer och resonemang vi delar på ett generellt plan. Samtidigt finns det vissa brottsliga verksamheter och förfaranden som är svåråtkomliga för polisen och som orsakar stort lidande för den enskilde och för allmänheten. Det handlar till exempel om grov organiserad brottslighet där man bedriver traffickingverksamhet. Man kidnappar eller lurar kvinnor och barn som sedan sätts i modernt slaveri med prostitution och så vidare. Det kan handla om rutinmässig, olaglig tobaks- och alkoholförsäljning till minderåriga - ett brott som givetvis drabbar unga men som även är en stor inkomstkälla för organiserad brottslighet. Narkotikabrottslighet är givetvis också ett liknande problem. Det kan handla om gromning av barn på nätet som försätts i utpressningssituationer där de tvingas att till exempel skicka barnpornografiska bilder på sig själva eller i värsta fall lockas att träffa nätpedofilen.
Polismetodutredningen, som utskottet hänvisar till, ger tyvärr förslaget att brott som någon har förmåtts att begå genom en särskild provokativ åtgärd inte ska få lagföras. Så skriver man. Då faller lite av poängen med det hela.
För att förtydliga: Vi vill alltså inte tillåta brottsprovokation i alla fall och i alla situationer när det gäller vardagsbrottslighet, till exempel, utan vid svåråtkomlig brottslighet som drabbar de mest utsatta i samhället. Det handlar om brottslighet där den enskildes lidande är stort, till exempel när det gäller barn och nätpedofiler och dylikt eller organiserad brottslighet. Då menar vi att man ska kunna använda brottsprovokation och ge utökade befogenheter. Detta var vad jag hade att säga om brottsprovokation.
Vi har också en motion om utvidgat avlägsnande vid störande av allmän ordning. Enligt nuvarande lagstiftning har polisen vid störande av allmän ordning två timmar på sig att transportera bort och avlägsna någon från platsen. I den motion som vi har väckt har vi gett ett exempel på hur dagens lagstiftning rörande det här är otillräcklig. Det handlar till exempel om en fotbollsmatch mellan Malmö och Helsingborg förra året, då det blev ett stort bråk mellan de olika sidorna. Det var närmare 300 fotbollshuliganer som skulle ut och slåss. Polisen beslutade att ta alla för att skicka i väg dem, men efter ID-kontroll, kroppsvisitation och hela denna bit hade de två timmarna gått ut. Polisen var då tvungen att släppa hälften av dem, som fortsatte att slåss och bråka. Vi behöver inte gå längre bort än till Danmark för att se att polisen där kan frihetsberöva personer i upp till tolv timmar för att garantera säkerheten vid stökiga sammankomster - allt enligt en lagstiftning från 2009. Det är inte på något sätt inhumant. De omhändertagna har självfallet rätt till toalettbesök, mat, vatten, information och så vidare. Men det skulle vara mycket mer effektivt att ha en sådan lagstiftning på plats.
När det gäller tull- och gränskontroller vill vi se till att Sverige kan få upprätta gränskontroller när så behövs alldeles oavsett vad EU-kommissionen eller EU:s regler säger. Som jag var inne på i en debatt i går har regeringen till och med själv erkänt att de kriminella nätverken breder ut sig och att smugglingen av människor, vapen och narkotika har ökat. Brottsligheten har blivit mer internationell till följd av EU och Schengen. Vi vill se till att vi inte blir begränsade av de här EU-reglerna.
Vi har också en motion om polisiära kostnader vid idrottsevenemang. Idrottsklubbar vars syfte är att gå med vinst kan tvingas betala för polisinsatsen vid en fotbollsmatch eller någonting annat. Vi menar att det principiellt sett är problematiskt att man börjar ta betalt av aktiebolag när polisen gör sitt jobb. Det är mycket tveksamt principiellt sett.
Man ska självfallet ställa krav på folk som arrangerar stora evenemang, fotbollsmatcher, konserter eller vad det än må vara att upprätthålla säkerheten genom att anställa säkerhetsvakter och ha säkerhetsanordningar. Man kan diskutera hur hårda de kraven ska vara. Kanske ska de ökas, kanske inte. Men att ta betalt när polisen, som är ett av det mest grundläggande fundamenten i vårt samhälle, ska göra sitt jobb menar vi principiellt sett är felaktigt. Vi menar att den nuvarande lagstiftningen bör ses över så att arrangörer av idrottsevenemang i framtiden befrias från betalningsansvar vid polisinsatser.
Det var de frågor jag skulle föredra. Jag yrkar alltså bifall till de reservationerna. Sedan kommer min kollega Mikael Jansson att föredra den om gendarmeri.