Fru talman! Jag fick inte svar på mina frågor an-
nat än att det skulle bli en förenklad deklaration för
ett stort antal företagare, men det är inte det som den
här diskussionen handlar om. Med den komplicerade
skattelagstiftning som vi har - och vi är helt överens
om att den är komplicerad, vilket den kanske måste
vara i ett komplicerat samhälle - uppstår det fråge-
tecken kring tolkningen.
Om man vänder sig till skattemyndigheten och får
beskedet att det blir rätt om du gör si och så. Om det
sedan visar sig att det rådet är felaktigt har den en-
skilde medborgaren eller företagaren gjort vad han
har kunnat. Jag har uppfattat finansministerns svar till
mig så, både i fjol och i dag, att i det fallet får natur-
ligtvis myndigheten stå för det och att den enskilde då
inte kan utkrävas. Men den ansvariga myndigheten
har uppenbarligen en annan uppfattning.
Frågan har prövats rättsligt, och då konstaterades
att detta var fel. Ändå drevs denna skatteskuld in. Då
är det någonting som inte stämmer. Det är därför jag
som jag vill fråga finansministern: Ska det behöva gå
så långt att det enda sättet att få klarhet i sådana här
komplicerade frågor är att gå till Skatterättsnämnden
och få ett svar där? Är det önskvärt att ha det så?
Vore det inte bättre - vilket jag tycker är lämpligt -
att finansministern initierade en intern utvärdering av
hur det egentligen står till med saker och ting? Om
det då visar sig önskvärt med åtgärder, är finansmi-
nistern beredd att vidta dessa åtgärder?