Fru talman! Först vill jag tacka finansministern
för ett klart och tydligt svar.
Jag är övertygad om att vi båda är intresserade av
att rättssäkerheten inom skatteområdet ska vara
mycket stor. Vi har olika uppfattning om skattetryck-
et och om utformningen av skattelagar, men vi är nog
överens om att staten alltid måste anlägga ett med-
borgarperspektiv på de skatter och avgifter som med-
borgarna ska betala.
Vad gör då en medborgare som vill göra rätt för
sig i fråga om skatten? Han vänder sig till skattemyn-
digheten för att få besked om vilka regler som gäller
för ett tänkt beteende. För säkerhets skull kanske han
kontrollerar uppgifterna en gång till innan den skatte-
pliktiga handlingen påbörjas. Efter något år kan
samma skattemyndighet som varit rådgivande göra en
skatterevision och underkänna det tidigare godkända
upplägget med påföljd högre skatt och skattetillägg.
I min interpellation har jag exemplifierat hur så-
dana här frågor behandlas i praktiken. I ett i massme-
dierna uppmärksammat fall har länsrätten gett den
skattskyldige rätt då det visats att skattemyndigheten
gett felaktiga upplysningar. Skattetillägg och avgifts-
tillägg har slopats.
Så långt är allt gott och väl, men avgifts- och
skattetilläggen är ändå bara delar av den totala skuld
som uppstått på grund av de felaktiga upplysningarna.
Hade skattemyndigheten gett riktiga upplysningar
hade den skattskyldige kunnat förändra sitt upplägg,
så att skatteeffekten hade blivit annorlunda, eller
avstått helt och hållet eftersom skatte- och avgiftsut-
taget blivit för högt.
I ett civilmål har man därför yrkat på att den på-
förda extraskatten ska ersättas av staten på grund av
de felaktiga uppgifterna. Tingsrätten har prövat ären-
det och också funnit att den skattskyldige har visat att
skattemyndigheten lämnat felaktiga uppgifter, men
tingsrätten anser samtidigt att de felaktiga beskeden
inte haft en så nära anknytning till skatteärendena att
de ska anses ha lämnats vid myndighetsutövning och
därför ogillat talan.
I finansministerns interpellationssvar i samma
ärendeområde för nästan på dagen ett år sedan sade
finansministern: "Någon omprövning bör inte ske om
det är uppenbart oskäligt, exempelvis om en skatt-
skyldige har följt skattemyndighetens råd och anvis-
ningar." Vidare sade finansministern: "Om den en-
skilde har lämnat en oriktig uppgift kan beslut om-
prövas genom eftertaxering eller efterbeskattning.
Skattemyndigheten ska dock inte korrigera ett felak-
tigt beslut genom en sådan åtgärd om det skulle vara
uppenbart oskäligt. Med uppenbart oskäligt avses
bl.a. att den skattskyldige på goda grunder kunde tro
att han deklarerat korrekt."
Finansministern säger i dag att den skattskyldige
ska kompenseras för den skada som han har lidit på
grund av felaktig upplysning från myndighet, och i
detta sammanhang finns det inget krav på att upplys-
ningen lämnats i samband med myndighetsutövning.
Den enda förmögenhetsskada som uppstått är att
skatten, som alltså grundats på felaktiga upplysning-
ar, ändå drivits in! Stämmer detta överens med vad
finansministern tänkt sig när de gäller skadeståndsla-
gen?
I min interpellation har jag redovisat hur ett rätts-
fall bedömts av såväl tingsrätt som länsrätt. Båda
rättsinstanserna är överens om att felaktiga besked
lämnats av myndigheten, men ändå drivs skatteskul-
den in!
Riksskatteverket har dessutom i ett brev till den
skattskyldige kommenterat lagstiftningen på följande
sätt: "Det kan noteras att det i den nämnda proposi-
tionen inte uttalas något om att felaktiga råd eller
anvisningar från en skattemyndighet skulle innebära
att oskälighetsrekvisitet inte är uppfyllt."
Jag har några frågor till finansministern: Vilken
tolkning av lagen är den rätta? Kan man förlita sig på
RSV:s bedömning, eller är det den ansvarige minis-
terns, dvs. finansministerns, bedömning som är den
rätta? Uppenbarligen finns det en diskrepans.
Kommer finansministern att vidta några åtgärder
för att förvissa sig om att skattemyndigheterna blir
uppmärksammade på vad som verkligen gäller i så-
dana här fall?