Herr talman! Jag kan inledningsvis konstatera att det inte är lätt för oppositionen när alla siffror är besvärliga. Alliansregeringen satsar långt mer än oppositionen hade förväntat sig och själva tänkt på folkbildningen. Arbetsmarknaden utvecklar sig i en långt mer positiv riktning än vad möjligen oppositionen hade förväntat sig av den politik som nu förs.
Herr talman! Som centerpartist och företrädare för alliansregeringen och som stor folkbildningsvän är jag väldigt glad över motionsbetänkandet som kulturutskottet har hanterat med anledning av folkbildningen. Jag är väldigt glad över de motioner som på olika vis lyfter folkbildningens betydelse för ett gott samhälle.
Herr talman! Det är därför extra tillfredsställande att höra till en riksdagsmajoritet som så kraftfullt stöder och visar förtroende för folkbildningens effekt. Det förtroendet och detta stöd har särskilt tagit sig uttryck i den första budgetproposition som alliansregeringen lade fram år 2007 då vi nivåhöjde folkbildningsanslaget till 490 miljoner kronor. Det var en rätt så rejäl nivåhöjning. Den överträffade dessutom med råge den gamla socialdemokratiska regeringens samma vår aviserade höjning. Vi överträffade den med ungefär 90 miljoner kronor.
Här blir det besvärligt för oppositionen som på alla sätt försöker måla upp alliansregeringen som någonting besvärligt för folkbildningen och Moderata samlingspartiet som ett av fyra allianspartier som någonting besvärligt och hotfullt mot folkbildningen när samma alliansregering gör en satsning långt utöver den som nuvarande opposition har tänkt sig.
Jag förstår att det är ett bekymmer för Gunilla Carlsson i Hisings Backa att försöka förklara detta för folkbildningsorganisationer runt om i landet att den nya regeringen satsar långt mycket mer än vad ni hade tänkt. Det är inte lätt att skrämmas med sådant. Försöka duger, men jag tror att effekten uteblir.
Herr talman! Man kan tolka stödet på 3,1 miljarder om året som att ett rätt hyggligt förtroende visas folkbildningen från alliansregeringens sida. Det är också bra att vi klarar detta samtidigt som vi så tydligt hävdar arbetslinjen genom kraftiga skattesänkningar för människor med låga och normala inkomster. Det ger också möjlighet att betala studiecirkelavgifterna. Vi skapar en valfrihet för människor, och det är inte så illa.
Herr talman! Det finns ett par intressanta reservationer i betänkandet som jag har studerat lite närmare. I den ena tas frågan upp om kommuners och landstings stöd till folkbildningen. Det har varit föremål för lite diskussion innan. I reservationen konstateras att under perioden 1991-2006 sjönk stödet till folkbildning i reala termer från kommuner och landsting med 40 procent. Det är det ena konstaterandet. Det andra konstaterandet är att staten inte kan kommendera hur mycket kommuner och landsting ska ge till folkbildningen.
Herr talman! Det är en rätt kluven hållning till kommuners och landstings roll i stödet till folkbildningen. Å ena sidan kräver man statligt ingripande gentemot de kommuner och landsting som enligt oppositionen inte uppför sig på ett korrekt vis. Å andra sidan säger man att staten självklart inte kan gå in och styra kommuner och landsting. Nå, hur ska man ha det?
Herr talman! Min fråga blir: När stödet sjönk med 40 procent i reala tal år 1991-2006, varför gjorde dåvarande regering som hade regeringsansvaret under tolv av dessa år ingenting åt saken? Gunilla Carlsson i Hisings Backa och andra socialdemokrater utgjorde regeringsunderlag under tolv år när stödet till folkbildningen sjönk med 40 procent från landets kommuner och landsting. Varför gjorde man ingenting åt saken?
Varför tog inte dåvarande regering kommuner och landsting i örat? Det berodde sannolikt på att man som nuvarande regering inser att det inte är något bra sätt att nalkas kommuner och landsting och samtidigt hävda ett primärkommunalt självstyre.
Den andra reservationen gäller avslutningsvis att folkbildningen ska vara befriad från pekpinnar och tvång från staten. Där kan man ställa sig frågan om den dialog som i dag pågår genom Folkbildningsrådet är tvång. Är det inte tvärtom en rätt rimlig dialog som förs om hur statens stöd på 3,1 miljarder kronor om året används?
Det är en dialog som behövs mellan parterna stat, kommuner och landsting och folkbildningsorganisationer. Eller har den politiska oppositionen en ny syn på Folkbildningsrådets roll som forum för en dialog med aktörerna ska skötas? I så fall tror jag att vi är många som ser fram emot att få den policyn redovisad. Det kan vara av intresse inte minst för folkbildningsorganisationerna.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag till beslut.