Herr talman! Det här betänkandet om folkbildning är intressant ur flera synpunkter, även om det inte är så kontroversiellt. Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1, en gemensam s- och v-reservation. Jag står bakom även den andra reservationen och det särskilda yttrandet men lyfter fram bara reservation 1.
Att folkbildningen är viktig är vi alla överens om, rörande överens många gånger. Det framgår tydligt av betänkandet. Att regeringen ökat tilldelningen av medel till folkbildningen är bra, men det återstår att se hur långt det räcker och hur länge viljan räcker för att det ska fortsätta. Oron för att folkbildningen, som har tappat resurser under tidigare år, inte ska få det stöd den behöver för att utvecklas och förstärkas finns kvar, i alla fall hos mig och Vänsterpartiet. Det är därför viktigt att hålla tummen i ögat på regeringen och alliansen när det gäller frågan om medelstilldelning.
Den kanske viktigaste frågan är att öka trycket på kommuner, landsting och regionförbund som är de som dragit ned mest på stödet till folkbildningen. Där kan vi på nationell nivå, främst då regeringen, påbörja en bredare diskussion om vårt gemensamma ansvar för att folkbildningen ska få det stöd den förtjänar och behöver. Då behöver vi framför allt prata ihop oss med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, som i dag är borgerligt dominerade, om nödvändigheten av ökat stöd till folkbildningen.
Det är också viktigt att vi samtalar om faran i att, som några är inne på vet jag, beställa verksamhet och ge uppdrag till studieförbund och folkhögskolor som ligger utanför det egentliga folkbildningsområdet. Folkbildningen ska vara självständig och fristående och själv styra de metoder man vill ha. Börjar vi styra det riskerar vi att hamna i en situation där hela idén med folkbildningen går förlorad.
Till sist är integration en av de frågor där vi trycker på folkbildningens roll. Invandrare har stor nytta av den verksamhet som folkbildningens olika aktörer genomför. En av de viktigaste grupper som vi lyfter fram i reservationen och det särskilda yttrandet är invandrarkvinnor. De kontaktnät som skapas blir ofta den viktigaste vägen in i samhället. Många av de beslut som regeringen tagit riskerar dessvärre att motverka den här utvecklingen. Det gäller framför allt, som Gunilla var inne på, arbetsmarknadsområdet med de nedmonteringar av arbetsmarknads- och vuxenutbildningarna som har gjorts och även andra beslut angående stöd för att underlätta den här verksamheten. Jag menar att det påverkar möjligheterna för invandrarna att komma in i samhället. Det kanske gör det ännu viktigare att stärka folkbildningen och de här verksamheterna.