Herr talman! Jag börjar med SKL. Jag har själv suttit i Landstingsförbundets styrelse och varit väldigt aktiv i både region och kommun. Jag vet att när staten sätter sig ned och bestämmer över kommuner och landsting brukar det aldrig bli så bra resultat. Därför tror jag att det beslut som togs, även om det var aldrig så vällovligt, inte kommer att kunna få så stor effekt. Effekten får man först när man dels kan föra en överläggning, en dialog och en diskussion och försöka påverka sina egna kolleger, dels försöker föra fram och diskutera vad folkbildningen har för betydelse. Vi har ett gemensamt ansvar att göra det på olika sätt. Men jag tror inte att det har så stort värde. Ibland kan det till och med slå fel.
Den andra som Gunilla tog upp var vad som är kvalitet i folkbildningen. Expertgruppen konstaterar att Folkbildningsrådet har i uppdrag att följa kvaliteten. Man har i uppdrag att titta på hur de 3,1 miljarderna används. I det finns det inte tillräckligt bra modeller framtagna eller tillräckligt bra diskussioner om huruvida man lever upp till de olika mål som folkbildningen har och som Gunilla så väl känner till. Gör man kanske helt andra saker?
Det är klart att man i alla sammanhang när man använder skattepengar har en skyldighet att följa upp och se hur anslagen används. Det är just vad den här expertgruppen ska ta fram: bra och kloka sätt att analysera kvalitet. Det tycker jag att det är helt rimligt att man jobbar med. Det fanns i folkhälsopropositionen redan 1995.
Man har fått ett tydligare uppdrag av den nya regeringen, och det tycker jag är bra. Det behöver inte innebära att det blir mindre pengar, men det är väldigt viktigt att vi kan försvara hur pengarna används. Det arbetet har precis kommit i gång, och jag lovar att återkomma och beskriva mer hur de experter som sitter i gruppen kan försöka enas om vad kvalitet är. Jag är mycket medveten om folkbildningens fria roll och alla de sakerna. Vi ska inte gå in och vare sig detaljstyra eller byråkratisera. Det är också en rädsla man har.