Herr talman! Det beslutet togs i riksdagen 2006, och därefter hade vi ett val hösten 2006. Den då sittande regeringen hann alltså inte göra mer än att börja. De tog ett initiativ. Att de sedan inte kunde fortsätta är inte så konstigt eftersom det blev regeringsskifte. Trots allt ligger beslutet kvar.
Jag tycker att det hade varit bra, ifall vi nu tycker likadant, och det gör vi eftersom Anne Marie säger att det här är en viktig fråga, om vi inte hade behövt ha reservationen. I stället hade vi haft en stark betänkandetext där vi kunde sagt att samtliga partier i kulturutskottet tycker att det är en viktig fråga. Vi har tagit beslut om den i Sveriges riksdag, och det är trots allt Sveriges riksdag som är det högsta beslutande organet. Därför hade det varit upp till den ansvariga ministern att utföra det vi bestämt.
Det är sorgligt att utskottsmajoriteten inte tycker som vi i denna fråga, men det är väl bara att fortsätta att driva på. Därför har vi också denna reservation. Vi tycker alltså att majoriteten lägger sig platt i frågan.
Det är också fråga om sänkta skatter. Anne Marie tog upp i sitt anförande att det finns risk för att man ger mindre bidrag från kommuner och landsting. Nu har man sänkt skatterna. Ekonomin börjar dala. Vad händer då? Är det då folkbildningen som får stryka på foten igen? Återigen blir denna fråga jätteviktig.
Jag ska på min korta tid också ställa en annan fråga. Du pratar om den expertgrupp som ska titta på kvalitet. Även här ställer man sig frågan: Vad är kvalitet i folkbildningen? Även där hade Moderaterna en annorlunda syn mot oss andra av riksdagens partier vad gäller folkbildningen och vad som ska vara folkbildning. Under förra mandatperioden diskuterade jag med den nuvarande kulturministern, som ifrågasatte en hel del av den verksamhet som studieförbunden sysslade med. Tycker Anne Marie precis som kulturministern att vi ska styra vilka studiecirklar som ska få anslag från staten? Eller är det så att folkbildningen själv ska få styra vad som är folkbildning?