Herr talman! Anledningen till den här debatten och
till det här betänkandet är regeringens proposition
om ytterligare anslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för innevarande budgetår. Bl.a. finns
det ett förslag om ytterligare tillskott till
Utbildningsdepartementet på 20 miljoner kronor.
Det här har Socialdemokraterna gjort ett stort
indignationsnummer av. Det har nästan blivit en
massmedial succé -- jag får gratulera så mycket!
Lena Hjelm-Wallén och Socialdemokraterna har
länge sugit på den här karamellen. Ord som
uppseendeväckande, lättsinne, klandervärt och
exempellöst, för att nu använda några, har haglat i
luften.
Det finns främst tre orsaker till överskridandet. Det
är för det första den ökade internationaliseringen,
för det andra ökade informationsinsatser och för
det tredje förändrad myndighetsstruktur på
departementets område.
Reformarbetet har ju varit intensivt sedan 1990. Vi
har gått från en regelstyrd till en målstyrd skola,
och vi har nyligen fattat beslut om nya läroplaner
och nytt betygssystem både för grundskolan och för
det frivilliga skolväsendet. Genom den nya
högskolelagens tillkomst och införandet av ett nytt
resurstilldelningssystem har också universitetens
och högskolornas relation till regeringen genomgått
en omfattande förändring. Avskaffandet av de
båda centrala ämbetsverken UHÄ och SÖ har fått
konsekvenser på departementets arbete och större
konsekvenser än man kunnat förutse.
Den andra delen är den ökade
internationaliseringen. Vårt ökade samarbete med
EG när det gäller en hel del forskningsprogram och
utbildningsprogram har tagit mer resurser och mer
tid i anspråk än vad man hade kunnat förutse. Det
är klart att Sveriges representation i styrgrupper
och våra förberedelser för deltagandet där är något
mycket betydelsefullt. Samma sak är det när det
gäller att likställa och jämföra olika examina.
När man då läser Socialdemokraternas motion,
deras skrivelse till utskottet och också
debattartiklar, kan man tro att det här är en ny
företeelse, men det är det ju inte. Under många år
har Utbildningsdepartementets anslag, det som
varit budgeterat, inte räckt till. Man har haft ett
strukturellt underskott, och det har arbetats upp
under flera år.
Underskotten har temporärt kunnat klaras genom
tilläggsbudget eller genom att regeringen medgivit
omdispositioner och överskridande av anslag. Det
är en teknik som Socialdemokraterna själva har
tillämpat flitigt tidigare.
Tittar man på siffrorna från budgetåret 1985/86 och
framåt, finner man att underskottet har ökat för
varje år. 1985/86 var det ungefär 1,4 miljoner.
1988/89 var det nästan 6 miljoner, för att inte tala
om 1989/90 när det gick upp till 11,5 miljoner.
1990/91 var det 11,8 miljoner, 1991/92 var det 14,2
miljoner, och för 1992/93 hade det kommit upp till
16,9 miljoner.
Det kan noteras att trots det stora underskottet för
1990/91 minskade den förra regeringen anslaget för
1991/92 med 8 miljoner kronor.
Jag konstaterar också att den stora explosionen i
fråga om överskridanden kom när den tilltänkte
finansministern Göran Persson blev skolminister.
Han gick fram som en ångvält inte bara i
Utbildningssverige, utan han fyllde samma
funktion när det gällde att slösa med pengar, om jag
nu skall använda Socialdemokraternas eget
språkbruk.
Jag noterade också att Göran Persson i debatten
om kompletteringspropositionen sade om Per
Unckel ''den med pengar notoriskt slarvige
utbildningsministern''. Min slutsats, efter att ha sett
på de siffror som Göran Persson presterade, är att
de var åtminstone två om det.
Varför säger jag nu detta? Varför räkna upp de här
siffrorna? Vad jag vill visa är att
Socialdemokraterna, som har gjort ett nummer av
överskridandet, sitter i glashus och kastar sten. Ni
har ju själva gjort samma överskridanden tidigare!
Det är naturligtvis inte rimligt att departementet
gör de här överskridandena. Det tycker inte vi
heller. Jag upplever att de 20 miljonerna kan vara
allvarliga i sig, men vad det egentligen handlat om
är nog att ge Per Unckel en rejäl knäpp på näsan.
I vår reservation kritiserar vi det som har inträffat.
Vi anser också att regeringen på ett tidigare
stadium borde ha redovisat situationen för
riksdagen och begärt erforderliga medel, bl.a. mot
bakgrund av de riktlinjer för en effektiv
medelshantering som regeringen för två år sedan
framlade för riksdagens godkännande.
Vi var beredda från vår sida att få ett enigt utskott
när det gällde kritiken av det inträffade, samtidigt
som vi då också föreslog att man skulle bevilja de
medel som departementet äskade. Men, som sagt
var, tyvärr valde oppositionen att gå samman och
fälla regeringsförslaget.
I och för sig kan jag förstå att Ny demokrati och
Vänsterpartiet som själva inte haft regeringsansvar
kan vara kritiska mot detta. Men jag har faktiskt
svårt att acceptera att socialdemokraterna skjuter
så hårt när de inte varit bättre själva.
Samtidigt kan jag utifrån detta beklaga att Ny
demokrati och Vänsterpartiet hoppade i samma
säng som socialdemokraterna som faktiskt varit
lika bra kålsupare som denna regering.
Herr talman! Slutligen vill jag yrka bifall till
reservationen, vilket innebär att riksdagen beviljar
de 20 miljoner kronorna till
Utbildningsdepartementet på tilläggsbudget för
innevarande budgetår.