Herr talman! Detta är ett unikt riksdagsärende.
Utbildningsdepartementet har överskridit sitt eget
myndighetsanslag med hela 43 %.
Utbildningsdepartementets ledning har givit sig
själv möjlighet att åsamka statsverket merutgifter
på 20 miljoner kronor som inte har täckning i
beviljade anslag.
Detta säger utbildningsutskottets majoritet nej till
och uttalar stark kritik mot regeringens sätt att
hantera frågan.
Herr talman! Med dessa fyra meningar borde
ärendet egentligen vara uttömt och jag borde
kunna lämna talarstolen. Men det finns anledning
att bemöta några av Ulf Melins försök att blanda
bort korten genom att tala om andra ting än de som
dagens ärende handlar om. Han gör det genom att
tala om departementsutgifter för fyra fem år sedan.
Det har inget med dagens situation att göra. Det
tidigare budgetsystemet tillät omprioriteringar
mellan anslag. De relativt sett mindre
överskridanden som gjordes i slutet av 1980-talet
kunde därmed klaras genom neddragningar av
andra anslag enligt gängse budgetrutin. Ulf Melin
glömmer att det nu finns ett rambudgetsystem. Det
är där allvaret ligger i det anslagsöverskridande
som nu behandlas.
Regering och riksdag har numera infört ett
rambudgetsystem som i princip inte accepterar
överskridanden. Dessutom är överskridandet så
stort, 43 %.
Även regeringspartiernas företrädare i
utbildningsutskottet har ju funnit anledning att i sin
reservation kritisera regeringen. Det är väl gott och
väl. Ulf Melin gick t.o.m. så långt att han använde
ordet slösa. Han försökte hänföra det till tidigare
regeringar. Men om man skall säga det om Göran
Persson, handlar det i mycket högre grad om Per
Unckel. Det var inte mitt ord. Jag har faktiskt inte
använt det ordet. Det var Ulf Melins ord.
Hela ärendet tydliggör en nonchalant inställning
från regeringens, och särskilt utbildningsminister
Per Unckels sida till av riksdagen fattade beslut.
Det framkom vid utbildningsutskottets utfrågning
att Utbildningsdepartementet redan inför
innevarande budgetår utarbetade en budget som
var avsevärt mycket större än vad regeringen äskat
anslag för och riksdagen beviljat medel för. Det är
i sig uppseendeväckande. Man har alltså inte gjort
något åt det strukturella budgetunderskottet som
Ulf Melin talar om. Egentligen slår man blå dunster
i ögonen på riksdagen alldeles medvetet.
Regeringen valde att låta bli att redovisa
situationen för riksdagen. Man gjorde inte det
förrän vid senast möjliga tidpunkt, nämligen nu.
Då var större delen av de äskade medlen redan
spenderade.
Jag har svårt att hitta något annat ord än
uppseendeväckande. Så här brukar faktiskt inte
regeringar hantera riksdagen.
Inte nog med detta. Utbildningsdepartementets
ledning har fortsatt att leva över sina tillgångar,
trots att riksdagsmajoriteten i mitten av april
signalerade att man inte kommer att bevilja
ytterligare medel. Det brydde sig
departementsledningen inte om. Under senvåren
pågår exempelvis en konferensserie kring temat
Agenda 2000 där departementets båda ministrar
framträtt på flera platser i landet och lagt ut texten
om moderat utbildningspolitik. Det är ett brett
upplagt tema. Hur stora kostnaderna varit för
projektet och vilka medel som använts till det har
vi inte lyckats få reda på. Det anförs dock i
reservationen som ett skäl för överskridandet. Vi
kan se hur man accelererat verksamheten snarare
än lugnat ned den, vilket man borde ha gjort när
man inte hade pengar.
Jag har fått klart för mig att det inför sommaren
planeras en mycket stor forskningsutställning i
Stockholm, Malmö och Göteborg till en kostnad av
åtskilliga miljoner. Det moderaterna närstående
marknadsföringsföretaget Kreab har fått i uppdrag
att sköta forskningsinformationen, inbegripet att
marknadsföra regeringens forskningspolitik. Som
av en händelse råkar evenemanget pågå månaderna
omkring valet.
När jag fick veta detta blev jag mycket förbryllad.
jag kände inte till att det i departementet fanns
konton också för utställningar. Det tycks numera
finnas många fickor för utbildningsministrarna att
ösa pengar ur; med beviljade medel eller med
medel utan täckning i beviljade anslag.
Omfattande informations- och
marknadsföringsinsatser genomförda av politiskt
betrodda marknadsföringsbolag tillhör numera
departementsvardagen. Begränsningar i form av
beviljade medel i ramanslag tycks inte utgöra
hinder på vägen när moderata utbildningsministrar
och deras stab av politiska tjänstemän anser att
ytterligare insatser behöver göras för att ge den
egna politiken största möjliga genomslag.
Av reservationen framgår hur besvärade
regeringspartiernas riksdagsledamöter är över
detta förfarande. Jag förstår att det vid ett sådant
här ärende i riksdagen inte är så angenämt att vara
försvarsadvokat för utbildningsminister Per
Unckel.
Utbildningsdepartementets ledning har med
regeringens goda minne tillåtits avvika från regeln
om rambudget på ett sätt som inte accepteras för
några andra myndigheter. Det sker i en situation då
regeringen inom sitt eget fögderi borde vara en
förebild och inte ett dåligt exempel. Det är det, Ulf
Melin, som är den viktigaste frågan.
Jag vet inte om Ulf Melin förnekar att man har
överträtt rambudgeten när han i sitt försvarstal
försöker släta över detta. Jag hoppas verkligen att
det inte är så. Det skulle få avsevärda
budgetkonsekvenser för myndigheter på alla andra
områden. Man kan inte behandla
Utbildningsdepartementet, som är en myndighet i
detta avseende, på annat sätt än alla andra
myndigheter.
Alla riksdagsledamöter borde förenas i ett
avståndstagande mot att en departementsledning
hanterar statliga medel på det här sättet inom ett
rambudgetsystem. Därför bör inga extra medel
beviljas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till
utskottsbetänkandet.