Herr talman! Naturligtvis står vi bakom alla våra yrkanden, men för tids vinnande kommer jag bara att yrka bifall till reservation 43, under punkt 34, som Socialdemokraterna naturligtvis står bakom.
Herr talman! I början av detta år kom det ett tackkort från en av de större hamburgerkedjorna i Sverige. Med detta tackkort fanns också ett presentkort på 100 kronor som man som ledamot kunde använda om man så ville.
Tackkortet handlade om den största satsningen i regeringens budget, nämligen sänkningen av restaurangmomsen, en sänkning som kostar skattebetalarna ungefär 5 ½ miljard kronor.
Det är 5 ½ miljard kronor som naturligtvis skulle kunna användas till något helt annat. Socialdemokraterna har för att markera just detta valt att använda större delen av de pengarna till att investera i utbildning och skola. Vi tror nämligen att det ger mer för Sverige, för Sveriges medborgare och för Sveriges framtid att investera i skolan framför billiga hamburgare och i det här fallet nöjda hamburgerkedjor.
Målet för vårt land måste ju vara att ha en skola som håller världsklass. Det handlar om att hålla världsklass i den meningen att alla barn får nå upp till sin fulla potential, att alla barn får lyckas och kan göra sina egna livsval. Det är centralt för att kunna frigöra människor och se till att barnen kan förverkliga sina drömmar, det de själva längtar efter.
Men det är också centralt för vårt land. För vad ska Sverige leva av i framtiden om det inte handlar om att konkurrera med andra länder i en global hård konkurrens med kunskap och kompetens?
Ja, om inte Sverige lyckas ta sig i kragen och se till att vi håller en hög nivå på utbildning och forskning, när det gäller våra unga, och utveckling och innovation återstår egentligen bara en väg, och det är att konkurrera med låga löner och sämre villkor. Den typen av lockrop har ju hörts på sistone från en del borgerliga partier. Det har ibland handlat om ungdomar. Ibland har det handlat om alla. Det är någonting som vi från Socialdemokraterna starkt motsätter oss. Vi tror nämligen inte att det är en bra väg framåt för vårt land. Vi tror i stället att det är väldigt centralt att vi investerar i vårt utbildningssystem och inte minst i den grundskola som är ämnet för denna debatt.
Varje dag möter över en miljon elever engagerade och kompetenta lärare och rektorer i våra skolor. De gör utifrån de förutsättningar de får sitt bästa för att se till att eleverna uppfyller de mål som vi i denna riksdag har satt upp för det svenska skolväsendet. Det finns anledning att framhålla och på många sätt hylla många av de lärare och rektorer som gör heroiska insatser. Det är inte alltför ofta de får höra det i debatten. Det är tyvärr alltför ofta bara det negativa som kommer fram. Jag vill därför passa på att tacka alla lärare och rektorer som gör en ordentlig insats och sitt yttersta utifrån de förutsättningar de får utifrån den politik som förs i detta land.
Även om det görs många bra insatser har vi tyvärr sett försämrade skolresultat under en 15-årsperiod. Trots ett väldigt högt tonläge från den dåvarande oppositionen och den nuvarande regeringen kan man konstatera att resultaten har fortsatt att försämras i en allt raskare takt, och de senaste fem åren har det bara gått utför. Det senaste läsåret var det ungefär 13 500 elever som lämnade den svenska grundskolan utan att kunna välja ett nationellt program på gymnasiet.
Vi har alltså allt sämre kunskapsresultat. Detta kombineras också med att det är allt större skillnader i den svenska skolan. Likvärdigheten håller på att försämras. Det blir allt lättare att kunna förutse hur det ska gå för en elev som börjar i förskoleklass i höst bara genom att titta på föräldrarnas utbildningsbakgrund.
Detta, herr talman, är en av de största utmaningarna vårt land och denna riksdag står inför. Lyckas vi inte vända denna utveckling kommer många andra av våra ambitioner för vårt land och för de människor som bor här att bli svårare att nå och kan till och med gå om intet.
Därför vill vi socialdemokrater investera i det svenska utbildningsväsendet och prioritera det framför meningslösa skattesänkningar som kanske gör hamburgaren några kronor billigare men som inte leder till så mycket utveckling av vårt land. Vi vill investera i lärarna, för det är trots allt en av de viktigaste faktorerna för hur eleverna lyckas. Det visar såväl nationell som internationell forskning. Det ska handla om utveckling, fortbildning och karriärmöjligheter. Det ska handla om tillgång till de senaste kunskapsrönen i form av handfast forskning, och därför föreslår också Socialdemokraterna att vi ska inrätta ett forskningsinstitut för lärande i vårt land. Det behövs för att ge lärarna ännu bättre villkor och verktyg.
Vi vill också investera i rektorerna så att de kan ägna sig åt det som är huvuduppgiften, nämligen det pedagogiska ledarskapet. Vi vet av nationell och internationell forskning att detta är en central punkt, men rektorer i Sverige har alldeles för lite tid för det pedagogiska ledarskapet.
Det ska också vara möjligt för rektorer som lyckas att kunna utvecklas i sitt ledarskap, till exempel bli utvecklingsledare, och det ska även löna sig i form av villkor, löner och annat.
Herr talman! Vi vill också investera i likvärdigheten i den svenska skolan. Vi vill att resurser fördelas efter behov och att man tar hänsyn till vilken startpunkt eleverna har. Vi vill ha en skola som präglas av sammanhållning och inte av den utveckling som vi ser som går mer mot sortering.
Vi står inför stora utmaningar. I mycket av den politiska retoriken låter det som att det är avgrundsdjupa skillnader. Ibland är det det. Ibland är det det inte. Kring många av de punkter jag nu har talat om finns en stor samstämmighet. Kanske skulle vi i den här kammaren ta oss i kragen på de punkter där vi ändå ligger nära varandra och lämna långsiktiga besked till Sveriges lärare. I frågan om kvaliteten i undervisningen står vi nära varandra. När det handlar om ledarskapet i skolan står vi nära varandra.
När det handlar om likvärdigheten och synen på den står vi inte lika nära varandra. Där kan och ska vi naturligtvis ha en ordentlig politisk debatt. Vi står för en skola som ska vara sammanhållen, där vi har blandade elevgrupper. Då måste också systemet göras om. I retoriken låter det som att den borgerliga regeringen också är för detta, men hittills har man röstat ned alla förslag som innebär att man tar hänsyn till elevernas förutsättningar och vill göra något åt de allt större skillnaderna.
Herr talman! Jag ska avsluta mitt anförande med att säga: Låt oss över blockgränsen diskutera frågor som handlar om läraryrkets utveckling och om det pedagogiska ledarskapet! Låt oss också ta debatten om de frågor där vi inte är överens som handlar om sortering eller sammanhållning och om att möjliggöra en bättre utveckling när det gäller jämlikhet och likvärdighet i den svenska skolan och inte det som vi nu ser - en skola som dras alltmer isär.
Jag hoppas innerligt att vi kan få ett skifte i den politik som förs så att nästa tackkort vi får för en investering och en satsning som den svenska riksdagen har gjort är ett tackkort från Sveriges skolor för att vi har investerat i den svenska skolan och inte som under nuvarande regering, tackkort från hamburgerkedjor för att vi har sett till att de får 5 ½ miljard mer i form av momssänkningar som inte gynnar vår nation som det hade gjort om vi hade satsat på skola, utbildning, innovation och forskning i vårt land.
(Applåder)