Herr talman! Alla Sveriges elever har inte samma möjlighet att lyckas i skolan. Resultatet beror alltför mycket på vilken skola de går i.
Skolverkets rapport i förra veckan belyser på ett kusligt sätt betydelsen av ett aktivt skolval och därigenom vikten av kamrateffekter och höga förväntningar. Det spelar större roll i dag än för 20 år sedan vilken skola eleverna går i. Vi moderater vill att alla elever ska ha möjlighet att nå sin fulla potential oavsett var de bor, vilka föräldrar de har eller vilken skola de går i.
Utlandsfödda elever presterar sämre än tidigare, och det beror på att de invandrar i allt högre ålder och ofta numera kommer från länder som har ringa eller ingen skolgång. Kommer eleven till Sverige i åttan eller nian blir det naturligtvis nästan omöjligt att nå målen under tiden i grundskolan. Däremot är det fortfarande så att barn som kommer till Sverige före skolstarten presterar som kamrater som är födda i Sverige med utländsk bakgrund.
Ja, vad kan den undersökningen säga oss politiker? Jo, att det fria skolvalet måste bestå - allt annat är feltänkt. Om vi tog bort det skulle barnen och eleverna fastna i boendesegregationens skolor utan möjlighet att ta sig därifrån. Det fria skolvalets kritiker hävdar att det skadar likvärdigheten då studiemotiverade elever lämnar skolor med bristande kvalitet. Men det grundläggande problemet är ju inte att elever väljer bort skolor med bristande kvalitet. Problemet som vi måste ta itu med är att det finns skolor där kvaliteten brister. Man kan aldrig skapa en långsiktigt hållbar likvärdighet i skolan genom att begränsa elevernas rättigheter, utan det är endast genom att lyfta upp kvalitetsnivån i lågpresterande skolor som vi kan uppnå en riktig likvärdighet i vårt utbildningssystem.
De stora och viktiga reformer som vi just nu genomför har ännu inte påverkat resultaten i rapporten. Ny skollag, nya läroplaner, nya kursplaner med tydligare kunskapsmål kommer att få stor betydelse för ökad likvärdighet, och särskilt för elever med svagare kunskaper och studieresultat.
Skollagen - vår nya skollag - betonar skolans kompensatoriska uppdrag, men huvudmännen måste också ta sitt ansvar för att fördela resurserna på ett mer rättvist sätt.
På uppdrag av regeringen genomförde Skolverket 2011 en undersökning av just resursfördelningen i de 50 mest segregerade kommunerna. Jag måste säga att jag skäms på våra kollegers vägnar ute i kommunerna. Hur resonerar de egentligen? I 25 procent av dessa kommuner togs ingen hänsyn till socioekonomiska skillnader när skolorna lade ut skolpengen. Vi har alla en mission att fylla på detta område. Information och kunskapsöverföring till våra partikamrater i kommunerna är absolut nödvändig.
Men rapporten från Skolverket pekar också på vikten av höga förväntningar på eleverna. Det har sedan länge Lennart Grosin och Trevor Dolan lärt oss, och praktiskt utfört har jag sett det bland annat i Nossebro. Vad politiker och tjänstemän kan göra i Nossebro kan också alla andra göra!
I Sverige finns stora skillnader i resultaten mellan kommunerna, mellan skolorna i kommunerna och mellan klasserna i skolorna. Vad säger detta oss? Jo, det säger betydelsen och vikten av bra lärare! Det är bra lärare som gör skillnad. Det är bra lärare som uträttar underverk. Som tidigare lärare kan jag vittna om att nyckeln till framgång finns i samspelet mellan elev och lärare. Vi måste få de lärare som ännu inte är så bra att bli bättre. Lärarlyft, ny lärarutbildning, mattelyft, läsa-skriva-räkna-satsning och karriärvägar har gjort nytta.
Men lärarna behöver också ständig kompetensutveckling, generellt och individuellt. Någon behöver förfina sina ämneskunskaper, någon behöver lära sig att motverka mobbning, och en tredje har problem med ordningen i klassen. Här har rektor ett stort ansvar för att se till att varje lärare får fortbildning efter behov.
Herr talman! Eleverna gör många felval i skolorna, till men för dem och för vår samhällsekonomi. Studie- och yrkesvägledningen måste bli bättre, komma in tidigare och finnas nära inom hela skolsystemet. Vi har för få vägledare, och de har inte alltid tillräcklig utbildning. Inte minst har jag det senaste året träffat på dem som trott att elever inte kan få högskolebehörighet när de går på de yrkesförberedande programmen i gymnasiet. Sådant duger inte! Vi har förtydligat kraven i skollagen, men jag är inte säker på att det räcker.
Herr talman! Om två år är det val igen, och då hoppas vi alla att partierna blir insläppta i skolan. Demokratiuppdraget består av tre delar: Eleverna ska utveckla kunskaper om demokrati, skolan ska verka i demokratiska arbetsformer, och den ska också fostra demokratiska samhällsmedborgare. Därför uppmanar vi, alla partier i utskottet, Sveriges skolledare att söka lösningar för att i möjligaste mån släppa in partier och ungdomsförbund i våra skolor.
Jag tror att svenska skolan är på rätt väg. Jag är övertygad om att de stora reformerna kommer att förbättra resultaten och likvärdigheten. Men vi är inte färdiga ännu, och vi kommer väl aldrig att bli färdiga. Nu måste vi dessutom till exempel se över den administrativa bördan för våra lärare. Jag är övertygad om att vi måste sätta in insatser i skolan tidigare och att vi måste få huvudmännen att sluta exkludera elever i möjligaste mån.
Slutligen, herr talman: Resultatet det senaste läsåret var generellt sett något bättre jämfört med föregående år. Det är något att glädja sig åt. Förhoppningsvis har nu resan mot bättre resultat i skolan börjat.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jan Ericson, Camilla Waltersson Grönvall och Oskar Öholm (alla M), Ulrika Carlsson i Skövde (C) samt Yvonne Andersson och Annika Eclund (båda KD).