Herr talman! Jag måste säga att jag fortfarande är förvånad över att jag faktiskt inte fick svar från Rossana Dinamarca på mina direkta frågor. Nu är hon inte ens i församlingen. Jag vet inte om det är brukligt, men när man ändå deltar i debatten och någon ställer en fråga försöker man också ge ett svar. Jag tycker till och med att det är ohyfsat.
Nåväl, i SVT-reportaget
De ojämlika skolorna
från den 4 maj konstaterades att skolorna har blivit alltmer ojämlika. Jag vet inte för vilken gång i ordningen vi hör detta. Skolminister Jan Björklund intygar att så är det. Han konstaterar också att det är ett misslyckande och att det innebär en stor utmaning för Sverige.
Det är så det brukar låta när vi diskuterar svensk skola. Vad som däremot förvånar är när Björklund också säger att de ojämlika skolorna framför allt är ett resultat av invandringen. Han konstaterar att många invandrarbarn kommer från länder där det "knappt finns skolsystem". Han säger också att det är "mer svårjobbat" i skolorna som tar emot dessa barn. Så är det. Det är bra att han erkänner det, för kanske kan man då också göra någonting åt problemet.
Jag måste säga att jag ändå är förvånad att höra Björklund säga något sådant. Jag har själv påpekat detta i den här talarstolen vid ett par tillfällen och har kritiserats av just Björklund för att jag har sagt det. Därför är det så klart befriande att han säger någonting som jag har påstått, för så är det. Man kan tycka vad man vill, men de senaste decenniernas mass-invandringspolitik och mångkulturalistiska utgångspunkt har skapat ett splittrat och segregerat samhälle. Det är klart att det även slår igenom i den svenska skolan. Jag påstår inte att det är bra, tvärtom. Men inget blir bättre av att vi förnekar eller blundar för verkligheten.
Kan då allt skyllas på just invandringspolitiken? Nej, det kan det inte. Det påstår jag inte heller. Det är ingen slump att skillnaderna har ökat sedan början av 90-talet när det genomfördes flera stora reformer, framför allt kommunaliseringen men också det fria skolvalet och friskolereformen.
Vad gäller det fria skolvalet innebär det att man inte bara ger en elev och en förälder möjlighet att välja skola. Man ger också en möjlighet att välja bort. Så är det. Jag hävdar att den politik, det vill säga den invandringspolitik vi har har förstärkt viljan att välja bort.
Jag vet inte om ni känner till det, men det har för något år sedan, tror jag att det var, gått en UR-dokumentär som hette
Världens bästa skitskola
. Den gick i fyra delar. Det var en väldigt bra dokumentär. I ett av de avsnitten kan man se hur svenska föräldrar i Malmö inte bara väljer skola till sina barn utan de väljer också bort - i det här fallet en invandrartät skola. Det framgår med tydlighet att de här föräldrarna inte över huvud taget är intresserade av någon sorts integration. Man ser den skola det handlar om som en problemskola. Där ska barnen inte gå. Man väljer bort snarare än att man väljer något annat. Det är så jag tolkar det.
Då kan man diskutera om föräldrarna gör fel. Nej, jag tycker inte att de gör det. Jag hävdar att det är en helt naturlig reaktion. Man vill så klart bara sina barns bästa. Skulden ska inte läggas på föräldrarna i det här fallet utan jag menar att skulden ska läggas på de politiker som har skapat den här situationen.
Även om det är så att det fria skolvalet har bidragit till segregationen menar jag att det är omöjligt att gå tillbaka till det system som vi hade innan, då man gick i den skola där man bodde. Även då hade vi någon form av val, kan man säga. De som hade möjlighet att flytta någonstans där det fanns en bra skola kunde också göra det, medan de som var tvungna att bo på ett visst ställe därför att de kanske hade det dåligt ekonomiskt var tvungna att ta den skola som fanns just där.
Det fria skolvalet innebär ändå, menar jag, fler fördelar än det innebär nackdelar. Jag ser inte hur vi kan återgå till det system vi hade innan, även om det så klart också finns nackdelar. Det finns ingenting som bara är bra eller bara dåligt. Det finns ofta både och.
För att åtgärda den ojämlika skola som vi ändå har fått, och det verkar som om det också blir värre för varje år som går, menar jag framför allt, det har jag sagt många gånger, det är ingen hemlighet, att skolan ska förstatligas. Jag hävdar att det är den viktigaste åtgärden, förutom så klart att förändra invandringspolitiken. Det är ingen hemlighet att vi tycker det också. Då får vi en helt annan kontroll över resurserna. Då kan staten på ett annat sätt styra resurserna dit där de behövs. I dag är det tyvärr så att en kommun som har det väldigt dåligt ekonomiskt sett ofta är tvungen att skära där det finns pengar. Då skär man också i skolan så klart. Där finns ofta pengar att hämta, tyvärr.
Däremot menar jag att friskolereformen ska ses över. Vi måste se över den reformen. Även om vi i grund och botten är positiva till friskolan som idé - det har jag också konstaterat flera gånger - menar vi att den har gått för långt. Jag vill än en gång påpeka att när man lanserade friskolereformen var tanken att "föräldrakooperativ, speciella ämnesprofiler eller nedläggningshotade glesbygdsskolor" skulle få en chans under ett annat huvudmannaskap.
Det är en väldigt sund syn på friskolan som vi delar, absolut. Men så är det inte i dag. I dag är allmän inriktning den absolut vanligaste formen. Friskolorna är så pass många i flera kommuner, till exempel i min egen hemkommun, att de faktiskt hotar helheten. De slår sönder helheten. Det har till och med gått så långt att alla partier, samtliga parter från vänster till höger säger nej till friskoleetableringar. Då måste man från statens sida fundera på om man kanske ska dra i handbromsen och ta sig en allvarlig funderare på att åtgärda det här.
Det handlar inte om att vara för eller mot friskolor utan det handlar om att hitta en bra balans. Jag vet att vår utskottsordförande - nu är hon tyvärr inte här - vid något tillfälle har.
(MARGARETA PÅLSSON (M): Jo, jag är här!)
Förlåt! Jag ber om ursäkt. Förlåt.
Ordföranden har vid något tillfälle sagt att vi skulle vara emot friskolor och därmed försökt placera oss på samma sida som Vänsterpartiet. Det känns lite fel. Vi är inte mot friskolor, och vi är definitivt inte på samma sida som Vänsterpartiet i frågan. Men jag menar att vi måste få diskutera sakerna helt förutsättningslöst. Det är därför vi bland annat har stött utredningen, det vill säga att se över alla reformerna, se på fördelar och nackdelar, och utifrån de resultaten försöka agera och skapa en bra skola.
Det finns en rad nackdelar med friskolan. Det finns fördelar också. Jag har föredragit dem innan, och jag behöver inte föredra dem i dag. Allt är inte vare sig bra eller dåligt. Det är oftast en gråzon.
Vi måste återgå till friskolereformens ursprungliga intentioner, till exempel den variant man har valt i Finland. Den är bra. Friskolan breddar utbudet. Den tillför något som kanske saknas i den vanliga skolan. Det är så det ska vara. Den ska inte finnas till bara för att slå sönder helheten, vilket den tyvärr ibland gör. Det känns hårt. Jag har alltid varit en anhängare av friskolor. Det känns hårt att behöva erkänna att det jag alltid har varit för faktiskt också innebär nackdelar. Så är det.
Björklund menar att kommunerna måste fördela resurserna annorlunda. Han menar att skolor med låga resultat och många invandrarelever måste få mycket mer resurser än andra skolor. Mer resurser i dessa skolor betyder, enligt Björklund, att de kan ha fler lärare och högre löner för lärarna. Det betyder också, menar han, att man kan locka till sig de duktigaste lärarna. Han säger också att han vill lägga om skolsystemet för dessa elever. Om jag har tolkat honom rätt ska det komma ett förslag före sommaren. Jag ser faktiskt fram emot förslaget, och jag ser definitivt fram emot debatten.
Jag ställer mig en fråga med tanke på vad Björklund säger: Om det inte finns kommunala resurser att ta av, vad händer då? Ingen ska inbilla mig att kommunerna kan öppna skattkistor och sedan ösa ur ett överflöd. Så är det inte. I stället kanske kommunerna tvingas till ytterligare besparingar inom andra områden för att en satsning på skolan ska vara möjlig. Det är inte en hållbar lösning.
Då är vi åter tillbaka till att förstatliga skolan. Det vet jag att Folkpartiet vill.
Om det kommer ett klart förslag, vilket jag förstod det som när Björklund uttalade sig i reportaget, ska det bli intressant att läsa det och debattera det.
Låt mig sammanfatta. Förstatliga skolan - viktigt. Se över friskolesystemet - jätteviktigt. Ändra invandringspolitiken - definitivt jätteviktigt. Jag menar att allt annat är ett stort svek mot våra barn och ungdomar oavsett ursprung.
Jag vill avsluta med att yrka bifall till följande reservationer - de är några, det kommer att bli en del omröstningar, tyvärr: 7, 9, 10, 19, 22, 27, 29, 32, 45, 48 och 52.
Jag vill passa på att gratulera utskottsordföranden. Jag fick reda på först i efterhand vad det handlade om. Grattis!