Fru talman! Jag tror att både Sten Andersson och
Weibull Bernström har rätt, i den meningen att det har
skett en förändring av hur verkligheten ser ut och
också en förändring av våra kunskaper om hur den
nuvarande lagstiftningen fungerar och kan användas -
i förhållande till när frågan senast behandlades av
regering och riksdag. Det var i samband med tillkoms-
ten av den nuvarande ordningslagen 1993. Då konsta-
terade ansvarigt statsråd i förarbetena att endast på
grund av att varorna kan komma till användning på ett
sätt som kan vålla olägenhet från ordningssynpunkt
framstod inte som en framkomlig väg. Det var tvek-
samt. Det var en moderat justitieminister som tyckte
så. Jag tror att det rådde en bred enighet då.
Men det har hänt en hel del sedan dess. Verklighe-
ten har förändrats, och vi vet mer hur lagstiftningen
kan användas av kommunerna för att skapa de be-
gränsningar som behövs.
Svårigheten i ärendet framgår redan av de två
deltagarna i debatten. Sten Andersson är inne på att
reglera försäljningen så att produkterna kan köpas
endast vissa dagar. Weibull Bernström intar ställning-
en att det handlar om smällarna, inte alla typer av
pyrotekniska varor.
Det är bl.a. dessa frågor som måste analyseras
närmare. På vilket sätt angriper vi problemet på bästa
sättet? Är det smällarna vi skall rikta in oss på? Skall
försäljningen och användningen begränsas? Skall vi
helt enkelt förbjuda smällare? Gäller detta även fyr-
verkerierna? Det är onekligen så att många upplever
fyrverkerierna som mycket besvärande. Jag delar
Weibull Bernströms uppfattning att fyrverkerier har
ett så pass stort positivt värde i vårt samhälle att vi
skall vara försiktiga.
Det är dessa frågor som måste övervägas. Det görs
i en arbetsgrupp där det finns företrädare från flera
departement. Arbetet ligger under Jordbruksdeparte-
mentet. Det beror på att frågan aktualiserades av
framför allt hundägare. Det är de som mest påtagligt
haft stora olägenheter av utvecklingen.
Jag hoppas att vi så småningom skall hitta en
framkomlig väg. Sedan får vi se vilken väg vi väljer.
Vi måste nog tillsätta en vanlig utredning inför en
förändring i lagen. Men det vore bra att få klarhet i
vilken inriktning vi skall ha. Är det smällarna? Är det
totalförbud? Är det begränsning av försäljningen? Då
behöver man titta litet närmare på var det största
problemet finns.