Fru talman! När jag hör justitieministerns resone-
mang finner jag ett visst hopp om att vi skall kunna
komma till rätta med detta. Jag tror att vi har ungefär
samma inställning till problemen.
Det är klart att det finns olika vägar att gå. Jag har
nog tolkat det så att de flesta som engagerar sig i
frågan, i antismällarprojekt m.fl. sådana kampanjer, är
av den uppfattningen att det framför allt är smällarna
det handlar om, mindre fyrverkerierna. Jag tror att
även dessa organisationer skulle sakna fyrverkerierna
om dessa förbjöds.
När nu den här gruppen inom regeringen skall titta
på dessa saker tror jag att det är värdefullt att titta på
andra länders erfarenheter. Lagstiftningarna i andra
länder varierar naturligtvis väldigt mycket. Sten An-
dersson nämnde Danmark, och vi kan även nämna
Finland, Belgien och Storbritannien.
Jag kan meddela att jag upplevde sistlidna nyårsaf-
ton på Trafalgar Square tillsammans med 80 000
andra församlade människor, och vid tolvslaget hör-
des inte en enda smällare. Tyvärr, får jag väl säga, var
det heller inga fyrverkerier, så det kanske inte riktigt
är den vägen vi skall gå. Men där har man alltså en
ganska hård lagstiftning; det var bara det jag ville
nämna. Man har ett förbud mot smällare på allmän
plats - däremot får man gärna smälla hemma, vad jag
förstår - med höga böter, 5 000 pund. Man får ej
heller sälja fyrverkerier och smällare till minderåriga.
Det ger också 5 000 pund i böter.
De här olika internationella erfarenheterna är kan-
ske något man i alla fall kan reflektera över.