Fru talman! Statsrådet frågar efter vad som skall
begränsas. Jag tror att fyrverkeripjäser - de som
skjuts rakt upp i luften - orsakar få eller inga pro-
blem. Det är inte de som stör människor långt före jul.
De är så pass dyra att köpa att man bara har råd att
braka i väg dem på nyårsafton. Det är de s.k. smällar-
na som är det stora problemet.
Sedan var det laglydnad och lagefterlevnad. Det är
svårt att tala om för människor att för att avfyra
smällare måste de i vissa kommuner, däribland Mal-
mö, ha tillstånd av polisen. Det låter logiskt. Men
sedan kommer nästa ologiska sak. Du får lov att köpa
hur mycket du vill om du har uppnått en viss ålder.
Åldersgraderingen beror på kraften i smällarna. Det
har folk svårt att förstå.
Jag känner till många äldre människor som under
dessa dagar i desperation har ringt till polisen. Jag
förstår polisen. De är ju chanslösa. Att bevisa vem
som har fyrat av smällarna lär inte ens Sherlock Hol-
mes klara av.
I Danmark råder förbud att sälja i alla fall smälla-
re. Men hur fungerar det? Jag är medveten om att om
allt blir förbjudet inträffar något annat, nämligen
egenproduktion av smällare. Sådant tillverkat av
amatörer i större skala är ingenting som vi vill ha.
Jag hoppas att statsrådet inser att frågan inte är
partipolitisk. Det är en fråga som berör oss alla från
vänster till höger. Jag har förstått att statsrådet har
försökt att hitta en lösning på problemet. Med detta är
jag nöjd med debatten.