Fru talman! Jag får allra först tacka statsrådet för
svaret.
I skrivet skick upptar svaret tre sidor. Min fråga
gällde alltså vad statsrådet Klingvall ämnar göra för
att arbets- och uppehållstillstånd ska kunna sökas i
Sverige av människor som besitter en för Sverige
viktig kompetens och samtidigt har erbjudande om
arbete. Svaret hade inte behövt vara så långt. Det
hade kunnat sammanfattas i ett ord: Ingenting.
Statsrådet Klingvall förefaller vara helt tillfreds
med denna tingens ordning eftersom inga konkreta
åtgärder förordas. I svaret säger statsrådet att hon
välkomnar och tar aktiv del av debatten om arbets-
kraftsinvandring - eller arbetskraftsmigration, som
hon föredrar att kalla företeelsen.
Jag har nog missat den aktiva debatten. Men vad
vill egentligen Maj-Inger Klingvall med sitt debatte-
rande om arbetskraftsmigrationen? Är det bara ett
önskemål att bevara och legitimera den nuvarande
ordningen? Eller har statsrådet någon vision inför
framtiden?
Hela första sidan av svaret innehåller en lägesbe-
skrivning av de möjligheter som finns. Men min fråga
avser inte dessa regler, utan den syftar i stället till att
lyfta diskussionen till att gälla vilken typ av samhälle
som vi vill skapa. Hur vill vi och hur kan vi öka rör-
ligheten mellan världens länder? Avser t.ex. statsrådet
och regeringen att under ordförandeskapet i EU verka
för en blixtsnabb utvidgning av unionen för att på det
sättet öka rörligheten, åtminstone inom hela Europa?
Maj-Inger Klingvall uppehåller sig även på s. 2
vid gällande regler, t.ex. vid självklarheten att
skyddsbehövande ska beviljas permanent uppehålls-
tillstånd. Här är vi naturligtvis totalt eniga. Därefter
kommer ett resonemang sist på den sidan och överst
på den tredje sidan om möjligheten att söka arbets-
och uppehållstillstånd om man besitter viss kompe-
tens och har erbjudande om jobb och att detta skulle
öka belastningen på asylsystemet. Statsrådet tror att
en sådan möjlighet skulle innebära en ökat antal
asylsökande med baktanken att ändra sin ansökan på
plats. Detta är en s.k. pull-effekt.
Fru talman! Ursäkta statsrådet, men det här reso-
nemanget är väl ändå att tro sina medmänniskor om
allt ont och bara om dåliga avsikter.
För det första visar internationella erfarenheter att
det är ytterst få personer i asylsystemen i världen som
har kommit till ett visst land på grund av dessa s.k.
pull-effekter.
För det andra: Om vi som statsrådet antyder i slu-
tet av svaret skulle bli överens om att bejaka den
ökade rörligheten och gemensamt verka för en större
arbetskraftsinvandring måste ju den s.k. pull-effekten
innebära - eftersom det gäller information till männi-
skor - att de som vet med sig att de besitter en unik
yrkeskompetens över huvud taget inte söker asyl utan
att de från början i sitt hemland söker som arbets-
kraftsinvandrare. Men det är ju dessvärre svårt i da-
gens Sverige.
Tvärtemot statsrådets resonemang innebär alltså
en ökad möjlighet till arbetskraftsinvandring sanno-
likt en lägre belastning på asylsystemet, vilket i sin
tur innebär att dagens förfärliga system med långa
väntetider, ovisshet och årsvis förnedring i förlägg-
ningar skulle kunna upphöra. Därmed skulle myndig-
heterna kunna koncentrera sig på att hjälpa dem som
verkligen behöver hjälp snarare än att upprätthålla
konstruerade regelverk.
Enligt statsrådets resonemang i slutet av svaret
skulle upphållstillstånd kunna beviljas om det fanns
synnerliga skäl. Men visst finns det synnerliga skäl.
Ta t.ex. det kosovoalbanska läkarparet - vi kan kalla
dem Fatmire och Armend. Hon är AT-läkare, han är
specialistutbildad neurokirurg. Båda talar hygglig
svenska. Skälen är synnerliga, kanske inte för läkar-
paret, men väl för Sverige eftersom vi lider stor brist
på läkare, speciellt neurokirurger och allmänläkare.
Även om man som migrationsministern bortser från
individuella hänsyn är det av synnerlig vikt för landet
att vi klarar läkarförsörjningen.