Fru talman! Statsrådet beklagar att jag inte har ta-
git del av debatten. Det är möjligt att jag kanske kun-
de ha läst tidningen flitigare, men jag tycker inte att
det har varit någon öronbedövande debatt precis.
Jag märkte inte någon vidare uttalad vision, annat
än att vi båda två vill ha en ökad rörlighet, att vi tyck-
er att det är bra. Men fortfarande får jag inte förslag
till hur vi ska uppnå detta. Kommer det att bli en
enormt snabb utvidgning av unionen? Kommer stats-
rådet att se till att de människor som finns på flyk-
tingförläggningar i dag som har erbjudanden om
seriösa jobb och som har en unik kompetens kan få
stanna? Svaret på den frågan var ju redan i det ur-
sprungliga interpellationssvaret ett nej. Det är man
inte beredd att tillåta.
Här talas om att man ska låta tredjelandsmedbor-
gare inom EU få en större rörlighet, men det är ju en
självklarhet. Det har vi väl varit överens om i många
år, att ett permanent uppehållstillstånd skulle kunna
ge en total rörlighet i hela unionen. Det är ju ingen-
ting konstigt med det.
När statsrådet och jag om ett antal år går i pension
kommer det att behövas väldigt många nya händer
inom vården. Det kommer också att behövas väldigt
många nya kompetenser på andra områden i Sverige.
Statsministern har uttalat att det nu gäller att det föds
flera barn. Vi försöker väl var och en att göra vad vi
kan. Själv har jag tre barn, men det räcker inte riktigt.
Dessutom är det lång leveranstid på barn. Det ska till
dagis och skola.
Om vi har en ökad arbetskraftsinvandring och
bejakar det omedelbart kan vi få hit människor som är
leveransklara att börja jobba och börja tillföra Sverige
resurser när det gäller utförande av vård, ingen-
jörsuppgifter, snickeri osv. Det har jag och mitt parti
motionerat om här i riksdagen, men vi fick avslag
förra året. Nu har ni en chans i år igen att bifalla mo-
tionen om ökad arbetskraftsinvandring. Det finns
många kompetenser som landet behöver.
Jag förstår naturligtvis att man utifrån en socialis-
tisk ideologi inte kan och inte vill se till individer och
enskilda människor, men vi skulle väl ändå kunna
vara överens om att vi ska verka för Sveriges bästa.
Då skulle jag vilja fråga Maj-Inger Klingvall:
Kan vi gemensamt satsa på att lösa Sveriges pro-
blem med att rekrytera arbetskraft?
Kan vi gemensamt verka för att utvidgningen av
EU går fort?
Och kan vi gemensamt verka för att det blir en fri
arbetskraftsinvandring?