Fru talman! När det gäller möjligheterna att söka
arbetstillstånd är det självklart så att för den som har
bedömts ha skyddsbehov, som uppfyller något av de
skyddsgrunder som gäller eller som har fått uppe-
hållstillstånd av humanitära skäl träder ju möjligheten
att söka arbete in direkt när man har fått besked om
att man får stanna i Sverige. Har man bedömts att inte
ha skyddsbehov, inte kvalificerar sig för några av de
skyddsgrunder som gäller och inte heller har fått
uppehållstillstånd av humanitära skäl, då får man
lämna Sverige. Så ser asyllagstiftningen ut.
Jag återkommer till vad jag sade tidigare, att jag
tror att vi är överens - och det säger också Göran
Lindblad - om att asyllagstiftningen och asylsystemet
ska vara förbehållet dem som är skyddsbehövande.
Däremot är en väldigt viktig diskussion som vi också
ska föra hur vi ska tillgodose det framtida arbets-
kraftsbehovet.
Jag tror att det är olyckligt när vi för en diskussion
där vi blandar samman dessa delar i vår utlänning-
slagstiftning och inte förmår att se att vi måste vara
väldigt vaksamma på och rädda om vårt asylsystem.
Det får inte användas på ett sätt som skulle minska
dess legitimitet. Det här är vad jag vill tillägga till
diskussionen.
Sedan är Göran Lindblad naturligtvis väl medvet-
en om att asylsökande som riskerar att få vänta mer
än fyra månader på att få sitt besked är befriade från
kravet på arbetstillstånd och kan alltså arbeta i Sveri-
ge. Vi arbetar nu för att denna rättighet ska införas i
det direktiv som vi nu har på EU:s bord och som ska
behandlas på nytt den här veckan.