Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Vissa strukturfrågor inom offentlig sektor

LENNART HEDQUIST (m), 1994-04-27 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till

alla moment i finansutskottets hemställan i

betänkande FiU16.

Det har redan sagts att det i många avseenden är

väsentliga frågor som behandlas i detta

betänkande. Det beror inte på att vi har att ta

ställning till ett antal motionsyrkanden -- de är

marginella i sammanhanget -- utan därför att

utgångspunkten för utskottets skrivning är den

redovisning som regeringen ger i finansplanen av

omprövning och förnyelse av den offentliga

sektorn. Det är en viktig redovisning som här görs,

en redovisning som beställts av riksdagen. Det

väsentliga är också att resultat av det

förändringsarbete som pågår i den offentliga

sektorn nu mycket tydligt börjar uppvisas. Jag

återkommer snart till det.

Låt mig först säga något mer principiellt om den

fortsatta utvecklingen av formerna för riksdagens

och regeringens styrning av den offentliga sektorn.

I finansplanen anges det att under de senaste åren

har ett större intresse ägnats åt just verksamhetens

resultat. Ordet resultatstyrning har i vissa

avseenden blivit ett modeord även här.

För egen del vill jag betona hur viktigt det är att inte

fokusera en enda del i en planeringsprocess som bör

utgöra en helhet. Det är alltid viktigt att först

klarlägga själva syftet med verksamheten,

exempelvis vad den finns till för, om den har ett

fortsatt berättigande osv. När man bestämt sig

beträffande verksamheten, bör tydliga

uppföljningsbara mål sättas upp. Utifrån de målen

är det viktigt att undersöka vilka aktiviteter som

skall utföras för att nå dessa mål och om det

möjligen finns enklare, effektivare och billigare sätt

att nå målen på.

Uppnådda resultat skall sedan självfallet följas upp

mot målen; det är en väsentlig del. Men här handlar

det kanske inte i första hand om en uppföljning och

utvärdering av resultaten i efterhand -- det är något

som i så fall sker om resultaten inte längre kan

påverkas.

Ett ändamålsenligt verktyg för regering och riksdag

är att säkerställa att önskade resultat verkligen

uppnås och att processen innehåller en tidig och

verkningsfull rapportering av avvikelser mot

uppsatta mål, så att åtgärder kan vidtas som

korrigerar kursen, om man ser att de uppsatta

målen verkar vara i fara. Att i efterhand granska

och följa upp, när resultaten redan blivit andra än

de önskade, är inte till fyllest.

Rapportering, återkoppling, till departement och

riksdag om avvikelser från den av riksdagen

angivna kursen måste vara något som är lika

betydelsefullt som något annat i den process som

styr den statliga verksamheten. Det kunde vara

intressant att fundera över hur ofta vi här i detta hus

får delårsrapporter från statliga myndigheter och

statlig verksamhet i relation till hur ofta vi ser

delårsrapporter från de börsnoterade företagen.

Med denna förändrade styrmodell förutsätts det

självfallet att inte minst riksdagen blir betydligt

bättre på att sätta upp mål för de statliga

verksamheterna, så att de också bättre kan följas

upp på det kontinuerliga sätt som torde vara en

förutsättning för en allt effektivare offentlig

verksamhet. Det är glädjande att många kliv på

detta område tas, inte minst när vi så småningom

skall sätta Riksdagsutredningens olika förslag i

praktisk handling.

Herr talman! Jag övergår nu till det som jag

måhända förväntades tala om i anslutning till detta

ärende. Jag vill fastslå att en tidigare ogynnsam

produktivitetsutveckling för den offentliga sektorn

nu tycks vara bruten.

Efter 30 år av i huvudsak fallande produktivitet

visar det sig att vi nu har ökande produktivitet i den

offentliga sektorn för i stort sett all verksamhet.

Den rapport som ESO, Expertgruppen för studier

av offentlig verksamhet, presenterade förra veckan

visade nämligen på detta. Från 1960, när man

började följa detta, fram till 1990 var

produktiviteten fallande. Från 1990 är

produktiviteten ökande.

I utskottet hade vi tidigare inte tillgång till denna

rapport. Men vi har kunnat konstatera att

Kommunförbundet säger detsamma beträffande

den kommunala verksamheten, dvs. en mycket

kraftig produktivitetshöjning under de senaste två

åren. Landstingsförbundet har i sina skrivelser

påtalat exakt samma tendens.

Det innebär för t.ex. den kommunala sektorn att

när den kommunala volymen mätt i pengar med

fasta priser nu för första gången på länge sjunkit --

av finansplanen kan vi se att det är en

konsumtionsminskning av den kommunala

sektorn -- har serviceutbudet, dvs. de tjänster som

medborgarna får, snarast ökat påtagligt. Bättre

tycker inte jag att effekterna av avreglering, av

ökad entreprenadverksamhet, av privata initiativ,

av förändrade styr- och verksamhetsformer kan

beskrivas än just att man nu får mer för pengarna.

Utifrån den utgångspunkten ter det sig något

patetiskt att höra Yvonne Sandberg-Fries tala om

sin verklighetsbild. Yvonne Sandberg-Fries säger,

precis som det framhålls i den socialdemokratiska

reservationen, att detta förnyelsearbete sker med

för stor brådska. Vad är egentligen innebörden av

det hon säger? Produktiviteten har sjunkit i den

offentliga sektorn under nästan 30 års tid. Plötsligt

får vi till stånd en utveckling med stigande

produktivitet. Det var verkligen i sista stund som

den utvecklingen kom.

Yvonne Sandberg-Fries säger ytterligare att

tjänsteutbudet på exempelvis den kommunala

sektorn, i ett läge med krympande resurser, skulle

ha varit betydligt mindre än det nu kunnat bli

genom den stigande produktiviteten, om man inte

vidtagit dessa åtgärder utan låtit den tidigare

utvecklingen ha sin gång.

Jag tycker alltså att den redovisning som regeringen

har givit i fråga om förnyelse och omprövning i

offentlig sektor, ställd i det sammanhanget att man

nu kan påvisa resultat, visar hur väsentligt det är att

det här arbetet får fortsätta. Samtidigt är de

funderingar som redovisas i motionerna, om

fortsatt uppföljning och utvärdering av det som

pågår, en självklarhet. Som företrädare för

utskottet vill jag inte säga att det egentligen finns

någon motsättning här, därför att det är klart att de

önskemål som finns i motionerna skall villfaras.

Men det pågår redan ett utvecklingsarbete, som vi

kan se an med tillförsikt -- i likhet med rapporten

från ESO -- eftersom det kommer att visa på

positiva resultat.

Debatten

Hämtad sida: 9

9 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LENNART HEDQUIST (m): Vissa strukturfrågor inom offentlig sektor (1994-04-27) — PRESS0