Herr talman! Det var en riktig poäng i Yvonne
Sandberg-Fries påpekande att den mycket kraftiga
förbättringen av produktiviteten i staten har sina
speciella skäl och att det är naturligt att sådana
siffror kommer fram i en lågkonjunktur, när vissa
statliga verksamheter får gå med högre fart.
Däremot är ju situationen helt annorlunda
beträffande kommuner och landsting. Det är
nämligen så att man snarast skulle kunna befara att
produktiviteten sjunker där i en lågkonjunktur.
Man kan studera det och se att det har varit så
tidigare.
Vad som nu händer, och som ESO rapporterar om,
är en produktivitetsförbättring i kommuner och
landsting i början på 90-talet. Men de har ändå inte
mätt senare delen av 1992 och 1993, då det finns
tydliga tecken på att den
produktivitetsförstärkningen har accelererat.
Det innebär, Yvonne Sandberg-Fries, att om vi inte
skulle ha fått den här förnyelsen inom den
kommunala sektorn, som nu också genomsyrar en
stor del av den offentliga sektorn i övrigt, hade det
inneburit att medborgarna för samma summa
pengar hade fått betydligt mindre tjänsteutbud. Nu
skall vi vara tacksamma för att kommunerna har
klarat den här omställningen och har kunnat ge
medborgarna ett mycket gott tjänsteutbud,
samtidigt som kakan har krympt.
Därför är det fel av Socialdemokraterna att hävda
att vi har gått för snabbt fram. Det var ju faktiskt
mer eller mindre 30 år av socialdemokratisk tid som
ledde till produktionsfallet. Därför var det
bråttom, om det här skulle räddas.