Herr talman! Lennart Hedquist sade tidigare att
mitt första inlägg var patetiskt. Jag måste få
returnera det omdömet. Den verklighet som
människor upplever ute i landet är faktiskt inte att
allting inom vård och omsorg och den typen av
tjänster som utförs inom den offentliga sektorn har
blivit bättre. Vi upplever i stället en stark folklig
vrede över den urgröpning och urholkning av den
sociala tryggheten, inte minst bland de äldre, som
har skett de senaste åren.
Jag skulle än en gång vilja säga: Var försiktig med
att dra alltför långtgående slutsatser av ESO-
rapporten, även om man där har gjort försök att
också mäta kvalitet. Kvalitet i vård och omsorg är
nämligen någonting oerhört svårmätbart.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att detta
faktum att vi inte får några analyser och
genomtänkta förslag på det här området hänger
samman med att det är en ideologisk vision som bär
den här regeringen och att man därför väljer att
bortse från verkligheten.
I den bok av Göran Dahlgren som jag nämnde
tidigare konstaterar han, att för varje steg vi går
från ett rent budgetkontrollerat system, via köp--
sälj-system och statsunderstöd till privata tjänster,
till ett rent marknadssystem inom t.ex. hälso- och
sjukvården, minskar kvaliteten och ökar
kostnaderna. Detta måste man också ta till sig, om
man är seriös.
Göran Dahlgren skriver också att kraven på att
tänka efter före måste vara speciellt höga vid
förändringar inom hälso- och sjukvården, därför att
det kan bli för sent att gå tillbaka till en offentlig,
budgetstyrd vård om man väntar med
bedömningen av de positiva och negativa
effekterna av konkurrens och ökat privat
vårdutbud tills man har facit i hand. Det är alltså
svårt att gå från denna privatiserade vård tillbaka
till en bättre fungerande offentlig vård. Det kanske
är det som är meningen med regeringens politik.