Fru talman! Mina allianskolleger har brett redogjort för regeringens och Alliansens energipolitik. Jag tänkte ägna mig åt kärnkraften.
Det är ingen tillfällighet. Kärnkraften har präglat, polariserat och förgiftat, skulle kanske en del till och med säga, svensk inrikespolitik i snart 40 år. Regeringar har spruckit på denna fråga.
Jag själv är ett ganska intressant exempel. Jag var ordförande för Folkkampanjen mot atomkraft. Jag var vice ordförande i linje 3 inför folkomröstningen 1980. Jag och många med mig trodde att kärnkraften var vår tids stora problem, det stora hotet. Det gällde alltifrån uranbrytningen och hela bränslekedjan till reaktordriften. Det är inte bara jag, utan en mycket stor del av svenska folket som har insett att det nog inte riktigt är så.
Klimatfrågan, den globala uppvärmningen och alla de utmaningar som vi ser i samband med detta, har för många och för mig blivit en viktigare och större fråga att arbeta med. Därför är jag väldigt glad för den energiöverenskommelse som Allians för Sverige gjorde den 5 februari 2009 som bygger på tre väldigt viktiga fundament. Det handlar nämligen om ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.
I dag vet vi att välfärden i vårt land ytterst vilar på förädlingen av våra viktiga råvaror, skogen och malmen. Det handlar om vidareförädlingen, tjänstesektorerna, som har vuxit upp runt den här industrin, och nya innovativa verksamheter som egentligen bygger på att det är dessa råvaror som vi förmedlar. Och det är inte genom en låglönepolitik där vi konkurrerar med låglöneländer, utan det har varit genom konkurrenskraftiga priser på bland annat elektricitet.
Vi lever nu i en globalisering som innehåller väldigt stora utmaningar för vår överlevnad. Det handlar om globaliseringen och den demografiska utmaningen. Därför är det nu helt centralt att vi också får en bred uppgörelse runt energipolitiken. Vi har det runt pensionsfrågan - flera talare var inne på det i debatten före den här energidebatten. Där har vi en bred blocköverskridande överenskommelse.
Jag tyckte att jag hörde lite grann av historiens vingslag när jag slog upp Dagens Industri i dag och läste min gode vän Lars Johanssons uttalande om att det kanske är dags att också öppna för att titta på energifrågan.
Jag nämnde att Allians för Sverige har gjort en överenskommelse. Vi har enats om en överenskommelse som bygger på många positiva saker - jag ska inte gå in på dem nu, fru talman. Men ändå räcker inte detta. Investeringarna i elintensiva verksamheter blir inte av. Investeringar i ny elproduktion blir inte av, som vi skulle behöva, för att det inte finns tillräckligt brett parlamentariskt stöd för en sådan politik. Man kan inte ha kast i politiken mellan olika mandatperioder om man ska göra så långsiktiga och så stora investeringar som behövs för att långsiktigt säkra förädlingen av våra råvaror, som är en oerhört viktig del av vår välfärdsproduktion.
Därför blev jag väldigt glad när jag läste den här artikeln i dag - flera har varit inne på den. Jag vill bara säga till Lars Johansson och till Socialdemokraterna: Fundera på det här! Kärnkraftsfrågan har nästan något av en religiös dimension. Det kan vara bra med religion - absolut. Det finns många exempel på det. Det kan också vara mindre bra. Det finns exempel även på detta.
Jag tror att det i en sådan här fråga gäller att försöka se på fakta. Jag har omprövat min hållning till det här. Jag tror att samma grundvärderingar som ledde mig på 70- och 80-talet till att vara emot kärnkraften nu leder mig till att tycka att detta i dag har utvecklats på ett sätt som gör att det är en del som är rimlig att ha i en energimix i ett land med en sådan struktur som vi har.
Jag vill bara uppmuntra Lars Johansson och Socialdemokraterna att fundera på det här. Jag vågar säga att vi i Allians för Sverige är intresserade av att föra konstruktiva samtal runt detta, för det skulle nämligen vara en oerhört stor förbättring av de långsiktiga förutsättningarna för att utveckla svensk välfärd också in i framtiden om vi skulle kunna enas om detta.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till propositionen och avslag på motionerna.
(Applåder)
I detta anförande instämde Andreas Carlson (KD).