Herr talman! Kärnkraftens problem har varit uppenbara för oss alla den senaste tiden. Nyligen rapporterades att den svenska kärnkraften går allra sämst i hela Europa. Förra året levererade den endast 63 procent av sin kapacitet. Fyra av landets tio reaktorer stod still under en stor del av året.
Det omfattande bortfallet har gjort att priset på el har skjutit i höjden. De senaste dagarna rapporteras att flera företag har blivit tvungna att stänga delar av sin produktion.
I går uppmättes vinterns allra dyraste elpris. Villaägarnas Riksförbund varnar för att vinterns elnota kan bli flera tusenlappar dyrare för hushållen. Det tycks vara en myt att kärnkraften skulle ge billig och pålitlig el till svenska hushåll och företag.
Just när kärnkraften visar sina svagheter träder den nya lagstiftningen i kraft, som tillåter byggandet av ny kärnkraft i Sverige. Att förlita sig på kärnkraft äventyrar energitillgången. Vindkraften har visat sig vara mer pålitlig i ett årsperspektiv. Befintlig vindkraft producerar ganska konstant energi över ett år, och planerade byggen blir av och i tid.
Om Sverige hade satsat på vindkraft och effektivisering i stället för kärnkraft skulle vi ha betydligt lägre elpriser än i dag. Den enda förklaringen till att kärnkraften går runt ekonomiskt är de statliga subventionerna. Finansanalytikerna hos Citygroup slog förra året fast att ingen kärnkraftsreaktor i världen skulle ha byggts om den inte hade fått ett statligt stöd. Främst består detta stöd av fördelaktiga lån, av att det ekonomiska ansvaret är begränsat om en olycka skulle ske och av att staten går in som borgenär när försäkringsbolagen inte kan försäkra kärnkraften.
När riksdagen i juni beslutade att ny kärnkraft ska tillåtas fattades samtidigt ett beslut som garanterade att inga statliga subventioner ska gå till den svenska kärnkraften. Det beslutades också att regeringen skulle återkomma till riksdagen med åtgärder för hur subventioner ska kunna avskaffas. Detta har regeringen inte gjort fastän det bara är två veckor kvar till årsskiftet när den nya lagstiftningen träder i kraft. Ska detta tolkas så att regeringen har bytt ståndpunkt och att man nu accepterar statliga subventioner till kärnkraften?
Medan regeringen curlar kärnkraften sätter man käppar i hjulet för den förnybara energin. Låt mig ge några exempel. Försvarsmakten ges utrymme att utan kompromisser sätta stopp för vindkraftsutbyggnad i de områden de önskar. Regeringen har infört en skatt på kooperativt ägd vindkraft fastän vi vet att det är det folkliga engagemanget och det gemensamma ägandet som har gjort att exempelvis Danmark har kommit så långt i sin vindkraftsutbyggnad. Man har infört ett kommunalt veto som har lett till en godtycklig process med stor osäkerhet om vilka vindkraftsprojekt som kommer att godkännas. Dessa hinder läggs ut för vindkraften trots att 86 procent av svenska folket är positiva till utbyggd vindkraft. Vindkraft är också det energislag som byggs ut snabbast i både Sverige och resten av världen.
Även solenergi, vågkraft och bioenergi är på stark frammarsch. Dessa ger ett mer pålitligt energisystem med mindre miljöpåverkan och skapar samtidigt många nya, gröna jobb.
Det är dags att Sverige väljer den framtidsinriktade vägen i energipolitiken och lämnar förlegad kärnkraft bakom sig. Det är också den utveckling som vi ser i majoriteten av världens länder. Globalt avvecklas i dag fler kärnkraftsreaktorer än det byggs nya, och det investeras i de förnybara energislagen.
Svensk energipolitik är viktig för många. Beslut om energipolitik i denna riksdag påverkar inte bara svenska hushåll och företag. En stor del av konsekvenserna av svensk energipolitik hamnar på någon annans bord.
Vårt statliga bolag Vattenfall planerar just nu för fem nya kolgruvor i Tyskland, detta trots att regeringen har sagt att Vattenfall ska vara ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljöanpassad energiproduktion. Tillståndsprocessen för tre av de fem gruvorna är redan påbörjad. Nästan 4 000 människor beräknas behöva flytta när deras byar kommer att jämnas med marken.
De energipolitiska besluten i denna kammare måste också ta hänsyn till vad som händer utanför Sveriges gränser. I energipolitiken är det rimligt att använda ett livscykelperspektiv vid bedömningen av olika energikällors möjligheter och begränsningar. Energislag som kärnkraft och olja har stora delar av sin livscykel utanför Sveriges gränser. Att inte bedöma deras påverkan i andra länder ger en skev analys.
I målet för svensk energipolitik står att den ska ha låg negativ inverkan på miljö och hälsa. Miljöpartiet föreslår i en motion att det ska förtydligas att detta mål också ska gälla för konsekvenser i andra länder.
Utvinning av råmaterial i andra länder utgör en stor del av miljöpåverkan för vissa energislag. Uranbrytning utgör till exempel den del i kärnkraftens livscykel som påverkar miljön allra mest.
Vattenfall importerar stora mängder uran från Namibia för att användas som bränsle i svenska kärnkraftverk. Nyligen presenterade den ideella organisationen Swedwatch en granskning som visar att det finns brister vad gäller Vattenfalls kontroll av Rössinggruvan. Namibia har inte ratificerat de centrala konventionerna inom kärnkraftsindustrin. Uppgifter från arbetare och lokalbefolkning visar att människor drabbas av hälsoproblem som de själva anser vara en effekt av arbetet i gruvan. Ansvaret faller givetvis tungt på ägaren av gruvan men också på Vattenfall som är en betydande kund som bör kontrollera att gruvägaren tar sitt ansvar.
All energiproduktion har någon form av miljöpåverkan, vissa mer än andra. Det billigaste och miljövänligaste är alltid att minska elanvändningen. Miljöpartiet anser att det går att nå mycket längre i energieffektiviseringen än det mål som regeringen satt upp och som beräknas nås enbart genom att fortsätta med business as usual.
Sverige har mycket högre elkonsumtion än flertalet grannländer i norra Europa. Det behövs högre ambitioner för energieffektivisering för att spara både miljö och pengar. En utblick i världen visar att Sverige har mycket att lära av goda exempel. I Tyskland ger vindkraften lika mycket energi som svensk kärnkraft. I Spanien ökar kapaciteten från solceller med 300-400 procent per år. Barack Obama i USA har lovat investeringar i förnybart på 106 miljarder kronor per år de kommande tio åren. Det är dubbelt så mycket per person som i Sverige.
I Sverige minskar regeringens investeringar och stöd till förnybar energi. Detta är fel väg att gå. Framtidens förnybara energi är på frammarsch i världen. Låt även Sverige gå mot ett långsiktigt hållbart energisystem!
Fru talman! Jag står bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1 och 2.