Fru talman! Det var flera frågor. Men jag är glad att Ann-Kristine Johansson ger mig möjlighet att svara i en replik.
Det handlar egentligen om synen på företagande. Våra partier har inte exakt samma syn, även om det finns likheter. Vi menar att marknaden ska styra. Vi tror på marknaden. Vi tycker att det är viktigt. Marknaden kan i det här fallet vara en lokal elproducent som driver ett vattenkraftverk i mycket liten skala och säljer el till sin granne eller förbrukar elen själv.
Vi menar att marknaden ska sätta priserna.
Vad jag säger till Rottneros, Gruvön och kompani vet du mycket väl, Ann-Kristine, för vi träffade dem ju tidigare i höst. Då handlade det inte om elen, mina vänner, utan då handlade det om råvaran, veden, som var för dyr. Det var konkurrens om veden. Jag tror att samtliga här inne pratar väl om biobränsle och vill bygga ut det. Då får jag som svar säga: Det är likadant här: marknaden avgör - den som betalar för veden får veden. Detsamma gäller egentligen elen.
Det är inte alldeles enkelt. När man tecknar avtal om el som sträcker sig över ett par år och för två år sedan betalade för den el som man förbrukar i dag, då är det egentligen inte det elpris vi ser i dag som är bekymret, fast det likväl kan vara ett bekymmer.
Den fråga om hushållen som Ann-Kristine ställde tar jag på större allvar. Det tycker jag är allvarligare. Det kan handla om en stor del av ett hushålls ekonomi.
Jag har träffat fattigpensionärer - jag måste säga, fru talman, att jag skäms över att det fortfarande finns ett sådan begrepp i Sverige - som i början av året hade en elräkning som i stort sett översteg pensionen. Det är inte rättfärdigt! Vi har justerat upp pensionerna något, och jobbskatteavdraget gör att människor har större möjlighet att klara av sina ökade kostnader, som ibland handlar om elkostnader och ibland handlar om andra kostnader.
Marknaden måste få fungera. Det vore intressant att veta vad Socialdemokraterna tycker om det.